hem-färd

Hela mitt liv har jag sprungit, mot fester och festivaler, nerför backar och uppför berg, fort genom nätterna mot gryningars evigt lovande ljus och hopp. En längtan och rastlöshet som jag länge tolkade som en strävan bort. Nu står jag bland kartonger och väskor och ser ett 11 månaders liv packas ner för att färdas över hela jorden till...till vadå? Det är nu det slår mig att denna längtan bort egentligen alltid varit en längtan hem. "Till ett rum där man känna att man är någonstans ifrån"
Jag är ingen äventyrare, jag letar bara ett hem, en plats där jag kan vila.

Jag har haft det bra I Australien. Året har svischat förbi och visst har det funnits veckor då jag hållit andan och bitit ihop för att sätta mig ner och slutföra skoluppsatser, dagar då jag satt livet på väntan för att slutföra vad jag kom hit för att åstadkomma: ett skolmässigt bra utbytesår som en värdig avslutning på min utbildning. Det har gått okej, jag är nöjd med mina insatser. Det har också varit otroligt många dagar när jag glädits över att vara exakt här och se och uppleva en annan kultur och alla dess egenskaper. Som iaktagare och ibland deltagare har jag noterat hur man inreder hem, bygger hus, kör bilar, hälsar på snabbköpskassörskor, tackar busschaffören för resan, etc.

Det är tråkigt att lämna nu när sommaren stundar och jag faktiskt är ledig och avslappnad. Det är också en otroligt skön känsla att få återse vänner och familj i Sverige igen, att fortsätta det som varit mitt egentliga liv i 26 år.

Frågeställningen om vart hemma ligger får fortsätta och puttra bland gamla barndomsminnen och sorg. Det kommer säkerligen fortsätta komma perioder då det kokar upp rastlöshet och ångest, men också andra frysande stunder av meningslöshet och stiltje.

Poängen är väl att livet ska smakas och njutas av, spöregn som sol. Kanske är det först när vi kan försonas med ingredienserna i vårt livs soppa som vi kan kännas oss hemma, vart vi än är i världen.

Vi syns i Sverige

Med denna vy har jag

ätit frukost och alla andra mål de senaste dagarna. Värdig avslutning på Brunswick Street, Fitzroy

Det regnar mycket här

Bert Persson


Tydligen har det regnat mer än vanligt. Mer är någonsin denna vår.
Det lägger jag inte upp några bilder på. Ni får lita på mig.

Förra veckan städade vi ur och flyttade ut. Det gick nog bra för vi verkar få tillbaka den bond på dryga 21000kr som vi betalat. Man kanske inte ska ropa hej än. De kan ju kanske ångra sig när det kommer fram att jag ställde popkornkastrullen på det massiva träbordet en härlig filmkväll...

Det blev en stressig fredag som slutade med att jag körde ut till Ben. Från hans hem, dryga tre mil utanför city, utgick vi sedan mot Phillip Island och en helg av surfande. Vi kom fram vid 20-tiden och slängde oss i vattnet. Jag har inga bilder på det men solen kysste horisonten och även om jag inte fångade något våg kändes det ändå underbart att plaska där bland hungriga hajar (matdags i skymning).

Väl i stugan hos Bens kompis Paul, höjer Ben tonen i sänkt ton och säger
-Bad news Bert. You forgot to turn your lights off...

Haha, lysande! Nytt batteri och allt.
Denna klantighet kunde ändock inte dra ner härligheten därför att vädret fortsatte att skina gula glädjestrålar trots utlovande oväder och vågorna var också helt okej. Karin och Alex (svenskar från Uppsala) kom också ut och jag följde med dem på biltur under lördagen. Fick se en babysäl och minipingviner.

Nu är jag tillbaka i staden (Ja, bilen startar igen) och det regnar och regnar. Jobbigt väder att utföra ärrenden i. Det är några enstaka dagar kvar nu och om det går igenom så har jag bokat om min hemresa och landar på ons 15 december. Detta för att kunna gå ut i Uppsala. Tyvärr sviker jag nog dig Tomas och PA och hakar på Freddie på Stocken istället. Men vi får ju fler kvällar ihop nästa termin, kanske.

Nedan är lite bilder från helgen och ett födelsedagshäng i St Kilda. Det var tyskan Carolin som vi bodde med förra terminen som firades. Det är hos henne jag övernattar nu. De har en härlig balkong med vy över Brunswick Street och delar av skylinen

Nu har jag sett mig själv om 50 år också, dansanded på gatan!




Phillip Island













Kalas

Pollenchock

I förrgår gav jag upp. Vi hade lite avslutningsfest för Mathias här i Fredags och den utgången tog lite väl hårt på mina redan hårt ansatta allergisnorande bihålor. Jag tappade rösten och kunde inte stoppa näsrinningarna. Så i förrgår gick jag och köpte antihistamin, för förkylning och pollenallergi i trettiograders värme är bara för mycket. Nu rinner det mindre och rösten börjar komma tillbaka.

Så jag har egentligen inte gjort någonting senaste veckan. Dagarna innan festan velade jag angående att åka och surfa och nu dagarna efter kan jag inte för att jag är helt slut.

Och så börjar det kännas skönt att åka hem. Av någon anledning har jag alltid varit på väg någonstans och även om jag försöker att ta dagarna som de kommer och ta tillvara på de möjligheter som faktiskt uppstår (leka med grabbarna), så är en del av mig redan på väg härifrån.

Till Berts Juldag och andra projekt!

Maja fixad

Idag bytte mekanikern batteri och drog bort det som var ett bilalarm. Så förhoppningsvis kommer inte det nya batteriet också att dras ur. Det verkade som om billarmet gick på och av hela tiden förut (inte ljud, men blink).



Drog sedan till stranden och lirade volleyboll.

kl. 18.31

Denna prognos ser ju rätt blöt ut. Får se vad jag hittar på nu när jag har ledigt.

Ska i väg nu och lira lite tennis

Det är det som är bra med att vara student. Man får sommarlov.

Sommarlov!

Kl. 17.51

Sista tentan

Det har inte gått så bra på de två första tentorna så jag är lite orolig inför morgondagens. Tyvärr har jag inte orkat plugga in detaljer och det har straffat sig. Jag vet att det behövs imorgon, men jag orkar inte.

Ja, det känns ju lite onödigt att försätta sig i en situation där man inte ens vet om jag blir godkänd. Speciellt eftersom jag presterat D (ett B eller svagt VG hemma) på alla fortlöpande uppgifter under terminen. Jag har haft tid, men inte kraft eller motivation. Pollen har sin del. Främst beror det dock på 2011. Ett år då jag ska göra vadå? Jag kan inte hjälpa det, men att plugga in 1,2,3,4,5 skäl till varför något som inte är viktigt för mitt liv, känns inte så prioriterat, även om det borde vara det. Blir jag underkänd i en av kurserna blir jag återbetalningsskyldig till CSN. Det skulle väl vara något det. En svängning i privatekonomin 100000 Kr bra på några veckor i missat stipendium och underkänd kurs.

Jag har dock valt det, så sätt och vis, i alla fall accepterat det.
Att plugga så som jag gjort i Uppsala känns inte aktuellt just nu. Jag mår inte bra av det. Blodtrycket och tinituset har då gått upp rejält. Så visst känner jag lite oro, men jag avstår från den allvarliga fysiska stress jag annars brukar försätta mig i. Jag har egentligen en kandidatexamen med 90% VG (högsta betyg). Någon gång måste jag tillåta mig själv att sänka ribban. Eller inse att om jag river så gör det inte så mycket därför att ett nytt år med andra grenar väntar. Kanske borde jag gjort det tidigare. Kanske har jag tagit det för seriöst och avstått från andra upplevelser av den här tiden. Troligen.

Så nu sitter jag här och undviker stressen. Klockan är 23.00 och imorgon avslutar jag mina studier i Australien.
Jag har lärt mig otroligt mycket och är glad att jag tog chansen.

Även om det tar emot att erkänna så har jag gjort så gott jag kunnat.