Det har inte gått så bra på de två första tentorna så jag är lite orolig inför morgondagens. Tyvärr har jag inte orkat plugga in detaljer och det har straffat sig. Jag vet att det behövs imorgon, men jag orkar inte.
Ja, det känns ju lite onödigt att försätta sig i en situation där man inte ens vet om jag blir godkänd. Speciellt eftersom jag presterat D (ett B eller svagt VG hemma) på alla fortlöpande uppgifter under terminen. Jag har haft tid, men inte kraft eller motivation. Pollen har sin del. Främst beror det dock på 2011. Ett år då jag ska göra vadå? Jag kan inte hjälpa det, men att plugga in 1,2,3,4,5 skäl till varför något som inte är viktigt för mitt liv, känns inte så prioriterat, även om det borde vara det. Blir jag underkänd i en av kurserna blir jag återbetalningsskyldig till CSN. Det skulle väl vara något det. En svängning i privatekonomin 100000 Kr bra på några veckor i missat stipendium och underkänd kurs.
Jag har dock valt det, så sätt och vis, i alla fall accepterat det.
Att plugga så som jag gjort i Uppsala känns inte aktuellt just nu. Jag mår inte bra av det. Blodtrycket och tinituset har då gått upp rejält. Så visst känner jag lite oro, men jag avstår från den allvarliga fysiska stress jag annars brukar försätta mig i. Jag har egentligen en kandidatexamen med 90% VG (högsta betyg). Någon gång måste jag tillåta mig själv att sänka ribban. Eller inse att om jag river så gör det inte så mycket därför att ett nytt år med andra grenar väntar. Kanske borde jag gjort det tidigare. Kanske har jag tagit det för seriöst och avstått från andra upplevelser av den här tiden. Troligen.
Så nu sitter jag här och undviker stressen. Klockan är 23.00 och imorgon avslutar jag mina studier i Australien.
Jag har lärt mig otroligt mycket och är glad att jag tog chansen.
Även om det tar emot att erkänna så har jag gjort så gott jag kunnat.
