I förrgår gav jag upp. Vi hade lite avslutningsfest för Mathias här i Fredags och den utgången tog lite väl hårt på mina redan hårt ansatta allergisnorande bihålor. Jag tappade rösten och kunde inte stoppa näsrinningarna. Så i förrgår gick jag och köpte antihistamin, för förkylning och pollenallergi i trettiograders värme är bara för mycket. Nu rinner det mindre och rösten börjar komma tillbaka.
Så jag har egentligen inte gjort någonting senaste veckan. Dagarna innan festan velade jag angående att åka och surfa och nu dagarna efter kan jag inte för att jag är helt slut.
Och så börjar det kännas skönt att åka hem. Av någon anledning har jag alltid varit på väg någonstans och även om jag försöker att ta dagarna som de kommer och ta tillvara på de möjligheter som faktiskt uppstår (leka med grabbarna), så är en del av mig redan på väg härifrån.
Idag bytte mekanikern batteri och drog bort det som var ett bilalarm. Så förhoppningsvis kommer inte det nya batteriet också att dras ur. Det verkade som om billarmet gick på och av hela tiden förut (inte ljud, men blink).
Drog sedan till stranden och lirade volleyboll. kl. 18.31
Denna prognos ser ju rätt blöt ut. Får se vad jag hittar på nu när jag har ledigt.
Ska i väg nu och lira lite tennis
Det är det som är bra med att vara student. Man får sommarlov.
Det har inte gått så bra på de två första tentorna så jag är lite orolig inför morgondagens. Tyvärr har jag inte orkat plugga in detaljer och det har straffat sig. Jag vet att det behövs imorgon, men jag orkar inte.
Ja, det känns ju lite onödigt att försätta sig i en situation där man inte ens vet om jag blir godkänd. Speciellt eftersom jag presterat D (ett B eller svagt VG hemma) på alla fortlöpande uppgifter under terminen. Jag har haft tid, men inte kraft eller motivation. Pollen har sin del. Främst beror det dock på 2011. Ett år då jag ska göra vadå? Jag kan inte hjälpa det, men att plugga in 1,2,3,4,5 skäl till varför något som inte är viktigt för mitt liv, känns inte så prioriterat, även om det borde vara det. Blir jag underkänd i en av kurserna blir jag återbetalningsskyldig till CSN. Det skulle väl vara något det. En svängning i privatekonomin 100000 Kr bra på några veckor i missat stipendium och underkänd kurs.
Jag har dock valt det, så sätt och vis, i alla fall accepterat det. Att plugga så som jag gjort i Uppsala känns inte aktuellt just nu. Jag mår inte bra av det. Blodtrycket och tinituset har då gått upp rejält. Så visst känner jag lite oro, men jag avstår från den allvarliga fysiska stress jag annars brukar försätta mig i. Jag har egentligen en kandidatexamen med 90% VG (högsta betyg). Någon gång måste jag tillåta mig själv att sänka ribban. Eller inse att om jag river så gör det inte så mycket därför att ett nytt år med andra grenar väntar. Kanske borde jag gjort det tidigare. Kanske har jag tagit det för seriöst och avstått från andra upplevelser av den här tiden. Troligen.
Så nu sitter jag här och undviker stressen. Klockan är 23.00 och imorgon avslutar jag mina studier i Australien. Jag har lärt mig otroligt mycket och är glad att jag tog chansen.
Även om det tar emot att erkänna så har jag gjort så gott jag kunnat.
Jag gillar att ha kul med min äldre bror. Jag gillar att ha kul med mina yngre brorsor också. Det skulle vara kul att umgås mer med allihopa. Det är ju en annan bra sak med om jag börjar jobba snart. Att jag kan spara dinos och åka på semester med dem och ha kul.
Berts Juldag närmar sig. Det är kul. Har en kul sak på gång i år, i princip bokad, kul
Ja, så känns det när man måste skriva sammanfattningar och börja plugga inför en tenta. Information om teori och modeller man ändå kommer glömma bort. Jag måste säga att det är lättare att ha kurser efter varandra som jag mestadels har haft i Uppsala, fast bättre att som här läsa under en hel termin. Jag har verkligen lärt mig i det stora varför organisationsförändringar oftast misslyckats, att det är skillnad mellan en extern och en intern förändringsagent, etc. Det här med att nu nöta detaljer intresserar mig inte alls. Jag är en generalist.
Generalisten funderar nu på om det här med pluggande har fått tillräcklig med tid. Ett formelt bevis på utbildning är bra och jag kommer aldrig ångra att tagit den chansen. Det jag läser intresserar mig verkligen och jag kommer ha användning av det, i jobb och i det privata.
Fast annat intresserar också. Jag vet inte hur jag kom in på detta klipp
Men jag sökte vidare på Youtube-klipp och såg ett reportage av allas vår Anders Nord från Bergs och insåg att han som skrivit låten även pluggar grafisk formgivning och har startat ett eget klädesmärke på nätet, läste vidare på Wikipedia att han var andra halvan av Snook och någonstans här började jag bli imponerad och känna mig inspirerad.
Jag har läst mycket om positiv psykologi. Om hur det i grupper och organisationer ibland kan vara värt att fokusera på det man göra bra, belysa det, diskutera och lära av framgångsrika exempel. Det föder helt andra vibbar som lättare och kraftigare sprids mellan oss och i slutändan så utvecklas vi alla snabbare.
Därför min tanke: Vad ska jag fokusera på? Vilka är mina positiva egenskaper.
Jag tänker mig att det är lite som med sport. Det kan vara svårt att veta att man har en läggning för att hoppa högt om man inte provat på höjdhopp eller basket.
Det jag studerar bygger på vissa av mina personliga egenskaper och intressen. Beteendevetenskap och dynamik inom och mellan människor i situationer vi spenderar större delen av vårt liv på; arbetsplatser och organisationer.
För att koppla tillbaka till Daniel Ray-Adams. Han verkar göra sånt han tycker är kul och utvecklande. Studera är det allt som oftast. Men jobb då? Vart ska jag jobba? Jag kanske helt enkelt testa mig fram. Känner att det är dags för det. Känner också att det är dags för att spela in min musik och göra min grej igen. Efter fyra år i den abstrakta världen vill jag göra något praktiskt igen.
Jag behöver det. Det är så jag lär Lite tänka, lite prova på. Ja, det är nog så jag lever.
Jag kollade runt på vilka orter IKEA finns i Norge och kom över den här reklam-serien om öppningen i Kristiansand. Nog för att det är lite kul med apor, men används de egentligen för att norrmännen ska känna igen sig..?
Jag minns Julius. Jag brukade härma honom och hänga runt benen på folk
