Thailändskt Schlager och uppsatsskrivning...?

På Victoria State Library kan man inte låna böcker. Det innebär att böckerna alltid finns på plats. Bra tänkte jag och åkte ner för att kolla i de verk som mina monashkursare såklart redan lånat från alla våra bibliotek. Jag hade en uppsats att skriva, det kändes som en win-win situation. Böcker på plats, lugn miljö.

Så jag kliver in denna magnifika byggnad mitt i stan, tar mina böcker, uppsöker en strategiskt bra studieplats...trodde jag.
En halvtimme senare sätter sig en liten flicka vid en av de bokningsbara datorerna brevid. Hon bestämmer sig för att lyssna på någon favoritlåt på youtube. Det visar sig att hon kollar på den om och om igen i 45 minuter. Jag kan tyda att hon gillar den genom den kroppsrörelse hon konstant uttrycker (se filmklipp). Jag kan även tyda att det är samma låt hon lyssnar på om och om igen. För denna arma flicka, som troligtvis väntar på att någon av sina föräldrar ska plugga klart, inser inte det enorma samhälliga normbrytande hon begår när hon utan hörlurar lyssnar (för högt) på någon asiatisk schlagerlåt genom datorns högtalare. Ni som åkt buss i Thailand, Malaysia eller gud vet vart i sydostasien, förstår vad jag menar. Jag tyckte t.o.m jag skådade en undertext på bildrutan.

Jag visste det innan, men jag förstår bättre Bertsimonz Simons skämt i TV-rutan om att det kan bli lite mycket Bert efter ett tag. Att tvingas lyssna på samma låt om och om igen, som Simon ute på havet, och jag i biblioteket, är nästintill grymt.

Jag sa aldrig till henne utan tog på mig öronpropparna och försökte skriva ändå. Uppsatsen har jag fortfarande kvar att skriva 1000ord på. Jag kommer dock att göra det som en insiktsfullare och ödmjukare offentlighetsnynnar.


Biblioteket

Melbourne Central, Shopping mall

Levande arkitektur