Alla dessa dåliga hårdagar, inte visste jag att de kostade...

...mig 70000SEK i uteblivna stipendiepengar nästa år för att jag klantade till det med ansökningen.

Oh, dekadens, du börjar lukta lagrad fläns, och din ångest ja den känns!

Så nu är man snart vanlig människa igen, en underdog av arbetarklass. Det kanske var bäst så.
En dröm är ju inte en dröm om den inte födds i sömnen och nu känner jag ju för att somna in.

Smålustigt egentligen.
Jag har inte kunnat fokusera på plugget för att jag har drömt mig bort, med mitt stora kapital jag får för att just plugga, och planerat ett annat liv när jag återvänder. Dagar och veckor har flutit in i varandra och just fan! -Jag har glömt bort att kolla när sista ansökningsdagen faktiskt är, äh det stod ju på hemsidan att den nyss öppnat, det är nog i oktober...

Ödets nyck?

Vad händer nu med min 150000Kr skivinspelning med Jari Haapalainen?