Vikingar på booze cruise!

Bra kväll!

Torquay

En tysk som hade kopt bil. En annan och en till som skulle aka med. Dessa tva fragade en fjarde, mig. Jag sa ja. Ivag vi for. Tre dagars vatdraktsplaskande till havs. Bra traning och erfarenhet, hyffsade vagor. Minnet av kalla mornar i talt och misstagetigen att ata gammal mat. Kortspel och bilakande, strander.


Jag ska nog kopa bil jag med, kollar pa det nu. Ett maste om man sa fa till surfningen. Aka ivag pa helger, aka ivag pa lov, aka ivag efter skolaret.
Det var skont att aka ivag en helg och jobbigt att forsoka ta tag i spanskan idag. Jag kommer nog inte lasa det nasta termin. Det blir for mycklet jobb med att forsoka lara sig verb och bojningar. Byter ut det mot ett amne man kan klara av for veckan, manaden, som inte kraver kontinuerlig anstrangning. Det finns en tid for allt och det ar mycket som gar fore spanskan nu. Om jag lyckas ladda upp filmen, pa internetcafet jag ar pa nu, i tid, ska jag aka in till stan och kopa en gitarr och inneskor. Jag har inte styrketranat sedan jag kom till Melbourne, det vill jag och da maste man ha inneskor.

Kängurukött och trött

Jag firade ikväll att jag idag hade min sista presentation för terminen med lite kängurukött i magen. Det är gott, lite mörkare än nöt, men ljusare än älg. Jag äter nästan känguru varje vecka. Man kan köpa en stek för ungefär 100 kr/Kg. Det har blivit en favorit att behaga den stekt till sallad och vitlöksbröd. Ikväll tippade jag det även med lite rom och cola för att hedra Kennet och Kennet. Det har varit några långa spända dagar denna vecka med mycket att skriva på. Jag kan dock lämna denna prestation bakom mig nu och konstatera att trots några feluttalade ord och stammande meningar, några kissiga och stjärtkramande vätsketurer, kändes det och gick ändå bra. Min sjätte presentation på engelska någonsin är avklarad!


Me gusta cubata!

Någon reser och nån blir kvar

Jag väljer att hedra Paulina som reste hem idag med ett stycke låtlyrik av Eldkvarn som ryckts ur sin mening

"Men det vilda livet rev mig
någon reser och nån blir kvar"

Någon blev ledsen, men Paulina själv hon ser verkade glad...
Kanske är hon också en sommarkatta? Så när solen snart "gått" ner för att på andra sidan jorden ständigt stiga, var det dags.

Här hade hon rivit klart


Paulina till vänster, solen till höger


Själv ska jag nu nöta in den sista presentationen för terminen. När jag gjort den kommer jag fira genom att åka till Torquay och surfa hela helgen!

Grattis på dödelsedagen...

...råkade någon skriva i ett sms till mig igår. Stavningsfunktionsfel på mobilen tänkte jag. Men vem har ett ord som dödelse inlagt i T9?

Jag satt till skolan till 20-tiden för att göra ett spanskaquiz på internet. Tjugo frågor som bygger på 30 sidors spansk historik. Man har två försök så i praktiken skriver man ut frågorna och skimmar igenom texten tills man hittar något svar som innehåller just de frågeorden. Jag får aldrig full poäng, men ligger runt 75% rätta svar, vilket är okej.

Här i Australien arbetar man nämligen ihop procent. Som exempel är min kurs inom Human Behavior uppbygd enligt följande
5 % Debattinlägg
25 % Presentation
40 % Uppsats
20% Klassprov
10% deltagande på lektioner

Jag fick 88% på min presentation för någon veckan sedan vilket då innebär att jag tjänade ihop 22% (0.88*2).
För att få högsta betyg High Distinction måste man få sammanlagt 80%. Fattar ni?

Födelsedagen då
Ingen direkt ångest i år som jag hade när jag fyllde 25 (som vissa säkert minns). Men för att vara på den säkra sidan höll jag mig som sagt på skolan hela dagen. Väl hemma köpte jag lite tårtingredienser för att bjuda huset på lite sugar shock. Paulina och Malin hade förutspått min tomma hungrande mage och bjöd på middag. Klockan tickade vidare och tillslut kändes det lite sorgligt att dagen faktiskt var över. Det är ändå rätt kul att få uppmärksamhet på sin dag.

Gick även och hämtade några paket som kommit med posten så lite klappöppning blev det spårvagnen i morse.

Nu sitter jag och skriver på en presentation jag ska ha på tors. Det kommer gå bra, fast jag är grymt less på min grupp. Utvecklande men energikrävande. Jag har hamnat med fyra personer som inte delar min syn på arbetet. De tycker nog inte att jag bidrar med så mycket, vilket gör mig omotiverad och less. Språk är viktigt. Det är svårt att ta kommando när man inte kan föra sin talan fullt ut.

Att falla fritt

Det här inlägget borde aldrig läggas ut offentligt, men jag tror på att det man känner är verkligt, och det behöver man aldrig ångra. Speciellt inte när samma känsla återkommit i åtminstone 11,5 år, både i nyktert och onyktert tillstånd.

För 15 minuter sedan tog jag ton till Anthem, Chess. Den styrkan som jag tonade St. Kildas gator med tror jag är i klass med de stora sångarna i Sverige. Åtminstone känns det så. Detta gör smärtan större. Varför blir jag aldrig tillräckligt sedd?

En utekväll som denna cirkulerar kvinnligt kön i massor kring St Kildas huvud- och tvärgator. Min känsla är irritation. Därför att jag vet att flertalet av dessa söta, uppklädda, famnsökande tjejer aldrig kommer att se mig, och det gör ont. Jag önskar att det inte gjorde det, men så är det. Ibland stannar jag faktiskt hemma för att jag inte orkar ramla på den alkoholuppstegrade otillräckligheten. Ofta brukar jag mitt i berusningens självförtroendesköna rus ställa mig framför min egen snart 27-åriga spegelbild och syna mitt anletes drag, jag tycker att jag är tillräckligt snygg. Jag vet att jag är rolig och intressant. Jag vet att jag har djup och seriositet. Jag är en bra grabb. Men ute i den förrädiska natten, mitt i den suktande köttjakten känner jag mig otillräcklig, osedd, oförstådd och utelämnad. En återkommande känsla av ensamhet. Jag är skadad, hjärtesårad och blödandes fallande.

Det är min akilleshäl samtidigt som det är just det som faktiskt får mig att ta ännu en steg, vidare, framåt, uppåt. Som en skottskadad hund nere på alla fyra, lidande, uträknad men ändock uppresandes, för jag mig. Med ett driv efter ett bättre liv, några haltandes steg men ändock hoppandes framåtskridande kliv. Med en evig sårskorpa som upprispas upp söker jag en själahelnings förlösande plåster. Fast varje förband jag testar rycks ständigt bort från mitt arma skinn och det svider och bränns. En bränna som känns vid och i sådan tid skapas sång och gång. Jag konstnäriseras.

Kanske vill jag ha det så, kanske måste det vara så. Kanske blir jag aldrig hel. Vad är att vara hel egentligen? Kanske har jag för höga krav på min egen persons utveckling? Kanske borde jag fullt ut försonas med min väg, mina val, mina kval, mitt hjärtats ångestfyllda sal? För i ekot av stämbandens ångestfyllda höjd ger mitt hjärtats röst uttryck. Kraftfullare och träffsäkrare än i likgiltighetens frånvarande tillvaro. Jag behöver känna, vinden av fria fall och uppfånget av hårda morgondar.

Det är jag.

Det är att leva.

Dag och natt.

Svenska tjejer!

Ah, nu tror jag äntligen att jag förstår resonemanget från killar världen över. Jag har haft svårt att göra kopplingen, kanske har det berott på en språkbarriär. Jag har helt enkelt inte fattat vad de menar med att svenska tjejer är billiga...

Nu har jag dock äntligen fått skörda frukten från mitt idoga rotande i ärendet (lamt skämt om rotfrukt)