Autistisk Ledarskap?

På Leadership har vi under veckan behandlat autentiskt ledarskap. Artiklarna och föreläsningen har belyst ledarskapsilar som bygger på hög integritet. Ledare som leder genom värden och föregår med gott exempel. Men en smittande passion för det de vill åstadkomma lyckas de leda sig själva och deras organisationer med hög framgång.

Vad som är typiskt för många autentiska ledare är att de har någon bakgrund, erfarenhet eller varit med om någon händelse som dragit ner dem eller påverkat dem rejält, ofta negativa sådana. Det kan vara i princip vad som helst. Som att blivit mobbad som barn, fått besked om cancer, förlorat sitt jobb, blivit lämnad av en älskande. Det som dock utmärker dessa människor är att istället för att bryta ihop eller se sig själv som offer, har de vänt på dessa händelser och erfarenheter och gjort dem till motiv, kraft och vägledning i deras ledarskap.

Det fick mig att fundera mycket på mig själv och min, i många år, bitterhet över min barndom. Eller egentligen började jag fundera på det när jag såg Jonas Gardell på Stjärnorna på Slottet. I hans avsnitt pratade han om hur han suttit instängd om rasterna och hittat på historier i det dolda för att slippa leka ute med de andra barnen och bli mobbad och slagen. Om hur han flera böcker och shower senare till slut kommit till insikt och förtröstan i att han vore ju inte honom om det inte vore för just allt han varit med om. En fantastisk insikt som fick mig att börja acceptera min liv eftersom jag faktiskt är otroligt glad och tacksam över de egenskaper och den karaktär jag formats till. Jag börjar inse min potential och jag har min barndom att tacka för det.



Så när jag nu hörde Apples VD Steve Jobs tal på föreläsningen blev jag lite tårögd. Det är fint att man inte behöver slås ner i onödan. Det är inte hur man har det utan hur man tar det.

Hur har ni haft det? Vilken sida av myntet låter ni styra ert liv...

Det är insikt och kraft, kom ihåg det.