Till damen som tryckte på "öppna dörr" knappen medan jag sprang allt jag hade för att hinna till spårvagnen. Tack vare att hon gjorde så öppnades dörrarna och tåget var tvungen att stå still ett litet tag till. En fin mentalitet jag sett flera gånger i detta land. Tack!
Tack även till Mia som för 6-7 år sedan sydde mitt penfodral!
Tack även till Mamma som "fixat" alla mina behändiga märkpennor". Den rosa blyertspennan används flitigt om dagarna!
Ni bidrar därmed indirekt till min kognitiva utveckling på andra sidan jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar