Boktstavsvuxen?

-ADHD vuxen ålder

Kärnsymtomen vid ADHD

Uppmärksamhetsproblem
Uppmärksamhetsstörningen är det symtom som ofta finns kvar från barndomen hos vuxna med adhd. Det kan ofta ta sig uttryck i dagdrömmeri och svårigheter att komma igång med aktiviteter. När vardagen fungerar på rutin, allt flyter på och inget oplanerat inträffar märks inte problemen. När motivationsnivån är hög klarar man av sina uppgifter men det blir betydligt svårare att upprätthålla drivkraften när det är tråkigt och monotont. Uppgifter som skall utföras avbryts ofta av någon annan aktivitet, exempelvis avbryts den påbörjade städningen därför att man hittar en obetald räkning och i stället börjar fylla i giroblanketten. Städningen lämnas halvgjord. Uppmärksamhetsstörningen gör också att man har svårt att ta in ny information, lätt tappar fokus och är dålig på att lyssna. Man kan uppfattas som oengagerad och oförmögen till inlevelse i andras problem. Allt detta kan få konsekvenser i arbetet och det sociala livet, det kan också leda till svårigheter i parrelationer och i uppfostran av barnen.

Kommentar: Jag har nästan aldrig kunnat plugga i skolan. Jag störs för lätt av allt annat som försiggår, kan inte somna om jag hör något regelbundet ljud som tickande klockor eller snarkningar. Jag kan inte koppla bort det som händer runt omkring. Därför brukar jag ligga hemma på sängen i Uppsala och läsa. Det är för första gången här i Australien jag lyckats läsa på skolan och då är det för att de byggt väggar kring varje läsplats så att man inte ser någon annan

Impulsivitet
Impulsivitet innebär svårigheter att ett hejda ett beteende, man saknar helt enkelt broms. Man har svårt för att styra sina impulser förnuftsmässigt, säger och gör saker vid fel tillfälle. Detta leder till problem i relationer, privat och i arbetsliv. Det kan i värsta fall leda till ensamhet och social isolering.

Kommentar: Okej, jag är ofta rolig, men handen på hjärtat: Jag kan ju inte hejda mig ibland. Som ett kliande sår som man bara måste pillra på, så känns det och när jag väl avfyrar och tycker jag det är roligt så fortsätter jag gärna över gränsen. Jag vet att jag även upplevs som lugn och sansad, men min bild att det ändå knappast går en dag utan att jag måste ”apa” mig.

Hyperaktivitet
Det som hos barnen märks som en motorisk överaktivitet, dvs de kan inte sitta stilla, kan hos den vuxne upplevas som en inre oro och otålighet. Små motoriska tecken kan också finnas, man är rastlös, har svårt att varva ner, gungar på stolen, tuggar tuggummi, vippar med foten o s v. Rastlösheten tar mycket kraft och för med sig en onödigt hög muskelspänning. Det blir svårt att koppla av när tillfälle till pauser ges. Barn som är hyperaktiva och till detta har diagnosen trotssyndrom löper stor risk att drabbas av negativa konsekvenser av sitt funktionshinder som vuxna. De ”ställer ofta till det för sig” på ett allvarligt sätt och är illa rustade vad gäller förmåga till konfliktlösning.

Kommentar: Jag har uppenbarligen inte några stora motoriska problem. Jag kan sitta still lyssna på en föreläsare om det är vad som förväntas av mig. Fast hjärnan går för det mesta på högvarv och jag har svårt att slappna av. Nu när det är mycket i skolan går pulsen upp och jag får sömnproblem pga av ökande tinnitus.

Samsjuklighet
Vuxna med adhd orkar med stigande ålder inte alltid att upprätthålla de strategier de använt sig av för att bemästra sin svårigheter, det tar för mycket energi. Konsekvensen blir att andra symtom visar sig, såsom fysiska smärtor, depression, ångest, fobier eller paniksyndrom. I ett försök att bemästra svårigheterna är det lätt att utveckla missbruk. Förutom missbruk av alkohol och narkotika kan man se andra slags missbruk såsom shopping- spel- eller sexmissbruk. Det är inte ovanligt t att man blir storrökare eller storkonsument av kaffe eller Coca Cola. Sömnstörningar är vanliga liksom en rubbad dygnsrytm. Bland de som får diagnosen bipolärt syndrom/ manodepressivitet tidigt i livet är personer med adhd överrepresenterade. Överlappning med autismspektrumstörningar och andra neuropsykiatriska diagnoser behandlas i separat faktablad.

Kommentar: Här känner jag igen mig. Jag pratade med Fredrik häromdagen och han sa att det ofta känns som att jag väljer att ”apa” för att det är kul. Men min känsla är att snarare jag anstränger mig för att inte vara för jobbigt för ofta och släpper helst på när det finns ork, vilja och buffert för det. Detta gör att jag ofta blir less på mig själv, tycker att jag är för mycket. Irriterad över att jag är så rastlös i livet. I höstas upplevde jag nerstämdhet och ångestkänslor inför livet. Det behöver inte vara korrelation, men det känns rimligt. I mina försök att förstå varför jag är som jag är, hantera mitt liv, har jag ofta tappat gnistan och känt mig patetiskt. Det jag haft absolut svårast för är balansen mellan den drivkraft jag har till att åstadkomma saker och de konsekvenser det oftast har medfört.

Jag har länge känt mig som en beroende person. Äter jag glass, äter jag mycket eller jätte ofta, dricker jag längtar jag alltid efter en storfylla. Anser jag mig behöva en kopp kaffe för att klara dagen tar jag oftast ett rejält glas, tillåter jag mig att snusa en utekväll tar jag nya på nya för att känns den knäsvaga kicken…
http://www.lul.se/templates/page____3643.aspx

Andra ord om det som påminner om mig
ADHD: Vanlig bild är ”slarvighet” med glömska, distraherbarhet, bristande planering och svårighet att hålla reda på saker.
Att de ofta har svårt att organisera och strukturera och finner det jobbigt att påbörja nya problem från scratch.
Jag läste också att individer med ADHD oftast är idérika, kreativa och handlingskraftiga.


Jag tänker såhär: Att länge har jag konstaterat behov av uppmärksamhet och bekräftelse, att jag måste läsa av rum och individer för att känna mig trygg, att jag har ett ovanligt stor negativ egenskap att jag retas och att jag gör ännu mer ju tröttare och slitnare jag är, att jag inte kan läsa i skolan, att matte alltid varit jobbigt för mig eftersom det kräver sån hög koncentration, att jag ofta överkoncentrerade mig när jag spelade bangolf, biljard och pingis. Att när jag börjar med projekt så har jag svårt att i förväg strukturera utan börjar oftast för att sedan se vad man kan göra av det. Vissa av er kanske tycker att jag är bra på att organisera, men jag tror att jag faktiskt är rätt omständlig och ineffektiv. När jag ska skriva en uppsats skriver jag först och strukturerar sedan. Här kommer nog matteproblemen in. Det är jobbigt och svårt för mig att tänka igenom varje steg innan. Jag måste göra och testa för att se vart åt det bär, en skapandeprocess helt enkelt. Denna lärande process delar såklart många med mig, men det kanske finns en anledning till det ändå.

I alla jobb jag haft har jag varit glömsk och gjort samma misstag och "slarvfel" om och om igen. På Stenlunds plockade jag ofta fel, på McDonald's kunde jag inte minnas den senaste ordern, I Björkliden och på Öland var det ofta som kassan inte stämde när jag hade haft hand om den, under mina tonår glömde jag konstant nycklar och läxor. Att jag ändå uppfattas som noggrann ibland handlar nog om att jag ägnat mycket energi åt att just hantera denna oförmåga, men det ligger nog inte i min natur. Jag har tillverkat fina slöjdsmycken, klippt gräs och målat väggar och interiör noggrant. Men jag har också limmat ihop en 3000 kr paddel fel p.g.a. slarv och rastlöshet, kört på betongsuggor i stress, svängt ut på fel sida vägen i trötthet, kört ner i diken under lumpen, slagit mig på tummen otaliga gånger när jag snickra, etc. När jag inte orkat bemästra min läggning har alltså jag snarare varit klantig och slarvig än noggrann och precise.

Det flesta av dessa "symptom" har jag kopplat till att vara ett "skiljsmässobarn" och en allmän drömmare, konstnärlig fast ändå rationellt lagd. men nu har jag börjat fundera på om det som länge var ett skämt...
-Näe, nu ska jag sluta dampa mig!
...ändå innehåller lite sanning.
Eftersom jag lagt så mycket krut på att hantera mina brister så har de aldrig varit till stora problem. Skolan har gått bra och jag har uppfattats som seriös och noggrann av arbetsgivare. Men vem är jag egentligen? Varför känner jag mig så ensam, som att ingen förstår mig? Varför undviker jag ibland social inneraktion? Vad är jag?

Jag skulle inte bli förvånad om man konstaterade att jag ändå har någon sorts koncentrationssvårighet med behörande bokstav, om än svagt.

Vad tror ni?