Uppenbarligen stressad

Haha, mina system är nog pressade till max nu. Trots att jag läser konflikthantering och förstår processerna bakom att konfliker uppstår etc, så har jag själv startat en helt i onödan.

Jag har en lärare som jag tycker spelar en roll i klassrummet. Han är inte äldre än mig, men onekligen mycket mer akademiskt och praktiskt erfaren. Han doktorerar och jobbar med organisationsförändringar. Trots att jag gillar honom är det något jag stört mig på och igår lät jag det koka över pga av en formalitet angående vilket format uppsatser ska skrivas. Jag skrev ett email jag inte borde.

Han hade uttryckt önskemål om hur uppsatserna skulle utformas. Vilket teckensnitt, radaavstånd, etc. Detta hade jag antecknat, men när jag skulle skicka in fann jag inte anteckningarna och det stod ingen i uppgiftbeskrivningen så jag gjorde som jag ville. Det var tydligen så att nästan alla gjort som jag och därför skällde han ut oss. Upprörd skrev jag brevet och förklarade att jag tyckte att infon borde funnits lätttillgänglig på deras internetportal. Tyvärr stannade jag inte där

Jag började även påpeka grunden till att jag var irriterad och blev personlig. Jag förstod inte då att jag var emotionellt uppriven för att jag var trott, hungrig och stressad. Idag förstår jag bättre varför jag stört mig på honom.

Det handlar om mitt behov att återfå kontroll och jämna ut maktbalanser.

Han har nämligen sagt saker som:
Jag är den tuffast läraren, alla börjar med högsta betyg sedan prickar jag av misstag, när jag börjar med en uppsats börjar jag med referenslistan och sorterar redan där, jag har givit folk 0 poäng trots att de medverkat på lektioner, jag sätter gränsen för Godkänd riktigt högt, men klarar man det är man nära högsta betyg. Om ni siktar p gofkänd bör ni nog byta grupp


Det har uppbringat gamla ouppklarade känslor jag haft med andra lärare genom åren. Marianne på Hedbergska är en av dem.
Det här är poängen: Jag vill bli bedömd enligt de kriterier som skolan satt upp, enligt de bestämmelser som gäller för kursen. Jag vill inte att någon lärare ska ha egna preferenser över hur det ska vara.

Så hans preferenser angående uppsatserna blev en principfråga för mig. Jag gör som kurs guiden säger och säger den inte något så gör jag inte det. Väldigt omoget, jag vet.

Så här sitter jag och ska skriva en reflekterande uppsats om det jag lärt mig under konflikthanteringsövningarna samtidigt som jag försöker reda ut en jag påbörjat en med en lärare i ett annat ämne.

Hahaha

Jag antar att enda skillnaden med mig och min far är att jag nog har lättare att förstå min egen reaktion, mina behov bakom, erkänna dem och finna gemensam mark att lösa konflikten på. Jag vill utvecklas och inser att mitt synsätt delas av bara en människa i hela världen, nämligen mig. Det blir således dumdristigt att starta ett krig för att försvara det...

Ojojojoj, griniga gubbar grälar!