Ifrågasättande av order

På temat innan:

När jag gjorde lumpen gav jag i princip allt. Jag ville få bra omdöme så jag var noga med att ge befälen det som förväntades. Förutom på slutövningen när jag var som tröttast och grinigast! Så jävla typiskt att när det är som viktigast att sköta sig då sa jag ifrån.

Jag hade patrullerat i 12h och skulle egentligen åka tillbaka till lägret för att sova. Då kommer en order att åka till en ny sträcka och gå den. Okej tänkte jag, en till, det fixar vi, det är ju ändå ljust fortfarande. När jag gjort det så kom den oväntade kodade ordern UPPREPNING. Jag tänkte okej gick några gånger sedan tog jag beslutet att ta en liten rast för att äta. Då fick jag en motorder som sa UPPREPNING. Eftersom jag fick det av ett plutonsbefäl jag inte gillade ifrågasatte jag det och gnällde öppet på radion att jag inte hade ätit 12 h och var helt slut. Jag fattade ju inte varför jag inte fick äta. De hade nämligen inte förklarat för mig att vårt uppdrag ändrat från Störa till Skydda. Det var skarp läge med andra ord, men det fattade inte griniga jag. Så jag fortsatte att ifrågasätta utan att koda samtalet, tre gånger. Tillslut får jag göra befälhavande löjtnant skrika i radion
Verkställ order för helvete!

Där rök mina topbefäl betyg. En gnällande patrullchef som inte kunde styra sin patrull när det verkligen gällde...
Bragden från alla kalla, mörka, nätter jag bitit ihop var på en några minuter ett minne blott i befälens medvetande.
Persson pallar inte.

Jag var försvisso trött, men främst av allt kände jag mig missförstådd av min jämngamle stabskompis.
Jag tog konflikt när jag var som sämst lämpad för det, vid absolut sämst valda tillfälle.

Sådan är naturen av konflikter
Därför måste man låta de svalna av lite innan man konstruktivt kan jobba med dem.

Det borde jag ha fattat innan jag skrev mejlet till min lärare igår.

Men i stridens hetta...