Hela mitt liv har jag sprungit, mot fester och festivaler, nerför backar och uppför berg, fort genom nätterna mot gryningars evigt lovande ljus och hopp. En längtan och rastlöshet som jag länge tolkade som en strävan bort. Nu står jag bland kartonger och väskor och ser ett 11 månaders liv packas ner för att färdas över hela jorden till...till vadå? Det är nu det slår mig att denna längtan bort egentligen alltid varit en längtan hem. "Till ett rum där man känna att man är någonstans ifrån"
Jag är ingen äventyrare, jag letar bara ett hem, en plats där jag kan vila.
Jag har haft det bra I Australien. Året har svischat förbi och visst har det funnits veckor då jag hållit andan och bitit ihop för att sätta mig ner och slutföra skoluppsatser, dagar då jag satt livet på väntan för att slutföra vad jag kom hit för att åstadkomma: ett skolmässigt bra utbytesår som en värdig avslutning på min utbildning. Det har gått okej, jag är nöjd med mina insatser. Det har också varit otroligt många dagar när jag glädits över att vara exakt här och se och uppleva en annan kultur och alla dess egenskaper. Som iaktagare och ibland deltagare har jag noterat hur man inreder hem, bygger hus, kör bilar, hälsar på snabbköpskassörskor, tackar busschaffören för resan, etc.
Det är tråkigt att lämna nu när sommaren stundar och jag faktiskt är ledig och avslappnad. Det är också en otroligt skön känsla att få återse vänner och familj i Sverige igen, att fortsätta det som varit mitt egentliga liv i 26 år.
Frågeställningen om vart hemma ligger får fortsätta och puttra bland gamla barndomsminnen och sorg. Det kommer säkerligen fortsätta komma perioder då det kokar upp rastlöshet och ångest, men också andra frysande stunder av meningslöshet och stiltje.
Poängen är väl att livet ska smakas och njutas av, spöregn som sol. Kanske är det först när vi kan försonas med ingredienserna i vårt livs soppa som vi kan kännas oss hemma, vart vi än är i världen.
Vi syns i Sverige
tisdag 14 december 2010
torsdag 9 december 2010
Med denna vy har jag
ätit frukost och alla andra mål de senaste dagarna. Värdig avslutning på Brunswick Street, Fitzroy
onsdag 8 december 2010
Det regnar mycket här
Bert Persson
Tydligen har det regnat mer än vanligt. Mer är någonsin denna vår.
Det lägger jag inte upp några bilder på. Ni får lita på mig.
Förra veckan städade vi ur och flyttade ut. Det gick nog bra för vi verkar få tillbaka den bond på dryga 21000kr som vi betalat. Man kanske inte ska ropa hej än. De kan ju kanske ångra sig när det kommer fram att jag ställde popkornkastrullen på det massiva träbordet en härlig filmkväll...
Det blev en stressig fredag som slutade med att jag körde ut till Ben. Från hans hem, dryga tre mil utanför city, utgick vi sedan mot Phillip Island och en helg av surfande. Vi kom fram vid 20-tiden och slängde oss i vattnet. Jag har inga bilder på det men solen kysste horisonten och även om jag inte fångade något våg kändes det ändå underbart att plaska där bland hungriga hajar (matdags i skymning).
Väl i stugan hos Bens kompis Paul, höjer Ben tonen i sänkt ton och säger
-Bad news Bert. You forgot to turn your lights off...
Haha, lysande! Nytt batteri och allt.
Denna klantighet kunde ändock inte dra ner härligheten därför att vädret fortsatte att skina gula glädjestrålar trots utlovande oväder och vågorna var också helt okej. Karin och Alex (svenskar från Uppsala) kom också ut och jag följde med dem på biltur under lördagen. Fick se en babysäl och minipingviner.
Nu är jag tillbaka i staden (Ja, bilen startar igen) och det regnar och regnar. Jobbigt väder att utföra ärrenden i. Det är några enstaka dagar kvar nu och om det går igenom så har jag bokat om min hemresa och landar på ons 15 december. Detta för att kunna gå ut i Uppsala. Tyvärr sviker jag nog dig Tomas och PA och hakar på Freddie på Stocken istället. Men vi får ju fler kvällar ihop nästa termin, kanske.
Nedan är lite bilder från helgen och ett födelsedagshäng i St Kilda. Det var tyskan Carolin som vi bodde med förra terminen som firades. Det är hos henne jag övernattar nu. De har en härlig balkong med vy över Brunswick Street och delar av skylinen
Nu har jag sett mig själv om 50 år också, dansanded på gatan!
Phillip Island
Kalas
Tydligen har det regnat mer än vanligt. Mer är någonsin denna vår.
Det lägger jag inte upp några bilder på. Ni får lita på mig.
Förra veckan städade vi ur och flyttade ut. Det gick nog bra för vi verkar få tillbaka den bond på dryga 21000kr som vi betalat. Man kanske inte ska ropa hej än. De kan ju kanske ångra sig när det kommer fram att jag ställde popkornkastrullen på det massiva träbordet en härlig filmkväll...
Det blev en stressig fredag som slutade med att jag körde ut till Ben. Från hans hem, dryga tre mil utanför city, utgick vi sedan mot Phillip Island och en helg av surfande. Vi kom fram vid 20-tiden och slängde oss i vattnet. Jag har inga bilder på det men solen kysste horisonten och även om jag inte fångade något våg kändes det ändå underbart att plaska där bland hungriga hajar (matdags i skymning).
Väl i stugan hos Bens kompis Paul, höjer Ben tonen i sänkt ton och säger
-Bad news Bert. You forgot to turn your lights off...
Haha, lysande! Nytt batteri och allt.
Denna klantighet kunde ändock inte dra ner härligheten därför att vädret fortsatte att skina gula glädjestrålar trots utlovande oväder och vågorna var också helt okej. Karin och Alex (svenskar från Uppsala) kom också ut och jag följde med dem på biltur under lördagen. Fick se en babysäl och minipingviner.
Nu är jag tillbaka i staden (Ja, bilen startar igen) och det regnar och regnar. Jobbigt väder att utföra ärrenden i. Det är några enstaka dagar kvar nu och om det går igenom så har jag bokat om min hemresa och landar på ons 15 december. Detta för att kunna gå ut i Uppsala. Tyvärr sviker jag nog dig Tomas och PA och hakar på Freddie på Stocken istället. Men vi får ju fler kvällar ihop nästa termin, kanske.
Nedan är lite bilder från helgen och ett födelsedagshäng i St Kilda. Det var tyskan Carolin som vi bodde med förra terminen som firades. Det är hos henne jag övernattar nu. De har en härlig balkong med vy över Brunswick Street och delar av skylinen
Nu har jag sett mig själv om 50 år också, dansanded på gatan!
Phillip Island
Kalas
torsdag 25 november 2010
Pollenchock
I förrgår gav jag upp. Vi hade lite avslutningsfest för Mathias här i Fredags och den utgången tog lite väl hårt på mina redan hårt ansatta allergisnorande bihålor. Jag tappade rösten och kunde inte stoppa näsrinningarna. Så i förrgår gick jag och köpte antihistamin, för förkylning och pollenallergi i trettiograders värme är bara för mycket. Nu rinner det mindre och rösten börjar komma tillbaka.
Så jag har egentligen inte gjort någonting senaste veckan. Dagarna innan festan velade jag angående att åka och surfa och nu dagarna efter kan jag inte för att jag är helt slut.
Och så börjar det kännas skönt att åka hem. Av någon anledning har jag alltid varit på väg någonstans och även om jag försöker att ta dagarna som de kommer och ta tillvara på de möjligheter som faktiskt uppstår (leka med grabbarna), så är en del av mig redan på väg härifrån.
Till Berts Juldag och andra projekt!
torsdag 11 november 2010
Maja fixad
Idag bytte mekanikern batteri och drog bort det som var ett bilalarm. Så förhoppningsvis kommer inte det nya batteriet också att dras ur. Det verkade som om billarmet gick på och av hela tiden förut (inte ljud, men blink).
Drog sedan till stranden och lirade volleyboll.
kl. 18.31
Denna prognos ser ju rätt blöt ut. Får se vad jag hittar på nu när jag har ledigt.
Ska i väg nu och lira lite tennis
Det är det som är bra med att vara student. Man får sommarlov.
Drog sedan till stranden och lirade volleyboll.
kl. 18.31
Denna prognos ser ju rätt blöt ut. Får se vad jag hittar på nu när jag har ledigt.
Ska i väg nu och lira lite tennis
Det är det som är bra med att vara student. Man får sommarlov.
tisdag 9 november 2010
måndag 8 november 2010
Sista tentan
Det har inte gått så bra på de två första tentorna så jag är lite orolig inför morgondagens. Tyvärr har jag inte orkat plugga in detaljer och det har straffat sig. Jag vet att det behövs imorgon, men jag orkar inte.
Ja, det känns ju lite onödigt att försätta sig i en situation där man inte ens vet om jag blir godkänd. Speciellt eftersom jag presterat D (ett B eller svagt VG hemma) på alla fortlöpande uppgifter under terminen. Jag har haft tid, men inte kraft eller motivation. Pollen har sin del. Främst beror det dock på 2011. Ett år då jag ska göra vadå? Jag kan inte hjälpa det, men att plugga in 1,2,3,4,5 skäl till varför något som inte är viktigt för mitt liv, känns inte så prioriterat, även om det borde vara det. Blir jag underkänd i en av kurserna blir jag återbetalningsskyldig till CSN. Det skulle väl vara något det. En svängning i privatekonomin 100000 Kr bra på några veckor i missat stipendium och underkänd kurs.
Jag har dock valt det, så sätt och vis, i alla fall accepterat det.
Att plugga så som jag gjort i Uppsala känns inte aktuellt just nu. Jag mår inte bra av det. Blodtrycket och tinituset har då gått upp rejält. Så visst känner jag lite oro, men jag avstår från den allvarliga fysiska stress jag annars brukar försätta mig i. Jag har egentligen en kandidatexamen med 90% VG (högsta betyg). Någon gång måste jag tillåta mig själv att sänka ribban. Eller inse att om jag river så gör det inte så mycket därför att ett nytt år med andra grenar väntar. Kanske borde jag gjort det tidigare. Kanske har jag tagit det för seriöst och avstått från andra upplevelser av den här tiden. Troligen.
Så nu sitter jag här och undviker stressen. Klockan är 23.00 och imorgon avslutar jag mina studier i Australien.
Jag har lärt mig otroligt mycket och är glad att jag tog chansen.
Även om det tar emot att erkänna så har jag gjort så gott jag kunnat.
Ja, det känns ju lite onödigt att försätta sig i en situation där man inte ens vet om jag blir godkänd. Speciellt eftersom jag presterat D (ett B eller svagt VG hemma) på alla fortlöpande uppgifter under terminen. Jag har haft tid, men inte kraft eller motivation. Pollen har sin del. Främst beror det dock på 2011. Ett år då jag ska göra vadå? Jag kan inte hjälpa det, men att plugga in 1,2,3,4,5 skäl till varför något som inte är viktigt för mitt liv, känns inte så prioriterat, även om det borde vara det. Blir jag underkänd i en av kurserna blir jag återbetalningsskyldig till CSN. Det skulle väl vara något det. En svängning i privatekonomin 100000 Kr bra på några veckor i missat stipendium och underkänd kurs.
Jag har dock valt det, så sätt och vis, i alla fall accepterat det.
Att plugga så som jag gjort i Uppsala känns inte aktuellt just nu. Jag mår inte bra av det. Blodtrycket och tinituset har då gått upp rejält. Så visst känner jag lite oro, men jag avstår från den allvarliga fysiska stress jag annars brukar försätta mig i. Jag har egentligen en kandidatexamen med 90% VG (högsta betyg). Någon gång måste jag tillåta mig själv att sänka ribban. Eller inse att om jag river så gör det inte så mycket därför att ett nytt år med andra grenar väntar. Kanske borde jag gjort det tidigare. Kanske har jag tagit det för seriöst och avstått från andra upplevelser av den här tiden. Troligen.
Så nu sitter jag här och undviker stressen. Klockan är 23.00 och imorgon avslutar jag mina studier i Australien.
Jag har lärt mig otroligt mycket och är glad att jag tog chansen.
Även om det tar emot att erkänna så har jag gjort så gott jag kunnat.
tisdag 2 november 2010
Kulba
Jag gillar att ha kul med min äldre bror. Jag gillar att ha kul med mina yngre brorsor också. Det skulle vara kul att umgås mer med allihopa. Det är ju en annan bra sak med om jag börjar jobba snart. Att jag kan spara dinos och åka på semester med dem och ha kul.
Berts Juldag närmar sig. Det är kul.
Har en kul sak på gång i år, i princip bokad, kul
Berts Juldag närmar sig. Det är kul.
Har en kul sak på gång i år, i princip bokad, kul
fredag 29 oktober 2010
Dags att göra något annat?
Ja, så känns det när man måste skriva sammanfattningar och börja plugga inför en tenta. Information om teori och modeller man ändå kommer glömma bort. Jag måste säga att det är lättare att ha kurser efter varandra som jag mestadels har haft i Uppsala, fast bättre att som här läsa under en hel termin. Jag har verkligen lärt mig i det stora varför organisationsförändringar oftast misslyckats, att det är skillnad mellan en extern och en intern förändringsagent, etc. Det här med att nu nöta detaljer intresserar mig inte alls. Jag är en generalist.
Generalisten funderar nu på om det här med pluggande har fått tillräcklig med tid. Ett formelt bevis på utbildning är bra och jag kommer aldrig ångra att tagit den chansen. Det jag läser intresserar mig verkligen och jag kommer ha användning av det, i jobb och i det privata.
Fast annat intresserar också.
Jag vet inte hur jag kom in på detta klipp
Men jag sökte vidare på Youtube-klipp och såg ett reportage av allas vår Anders Nord från Bergs och insåg att han som skrivit låten även pluggar grafisk formgivning och har startat ett eget klädesmärke på nätet, läste vidare på Wikipedia att han var andra halvan av Snook och någonstans här började jag bli imponerad och känna mig inspirerad.
Jag har läst mycket om positiv psykologi. Om hur det i grupper och organisationer ibland kan vara värt att fokusera på det man göra bra, belysa det, diskutera och lära av framgångsrika exempel. Det föder helt andra vibbar som lättare och kraftigare sprids mellan oss och i slutändan så utvecklas vi alla snabbare.
Därför min tanke: Vad ska jag fokusera på? Vilka är mina positiva egenskaper.
Jag tänker mig att det är lite som med sport. Det kan vara svårt att veta att man har en läggning för att hoppa högt om man inte provat på höjdhopp eller basket.
Det jag studerar bygger på vissa av mina personliga egenskaper och intressen. Beteendevetenskap och dynamik inom och mellan människor i situationer vi spenderar större delen av vårt liv på; arbetsplatser och organisationer.
För att koppla tillbaka till Daniel Ray-Adams. Han verkar göra sånt han tycker är kul och utvecklande. Studera är det allt som oftast. Men jobb då? Vart ska jag jobba? Jag kanske helt enkelt testa mig fram. Känner att det är dags för det. Känner också att det är dags för att spela in min musik och göra min grej igen. Efter fyra år i den abstrakta världen vill jag göra något praktiskt igen.
Jag behöver det. Det är så jag lär
Lite tänka, lite prova på.
Ja, det är nog så jag lever.
Generalisten funderar nu på om det här med pluggande har fått tillräcklig med tid. Ett formelt bevis på utbildning är bra och jag kommer aldrig ångra att tagit den chansen. Det jag läser intresserar mig verkligen och jag kommer ha användning av det, i jobb och i det privata.
Fast annat intresserar också.
Jag vet inte hur jag kom in på detta klipp
Men jag sökte vidare på Youtube-klipp och såg ett reportage av allas vår Anders Nord från Bergs och insåg att han som skrivit låten även pluggar grafisk formgivning och har startat ett eget klädesmärke på nätet, läste vidare på Wikipedia att han var andra halvan av Snook och någonstans här började jag bli imponerad och känna mig inspirerad.
Jag har läst mycket om positiv psykologi. Om hur det i grupper och organisationer ibland kan vara värt att fokusera på det man göra bra, belysa det, diskutera och lära av framgångsrika exempel. Det föder helt andra vibbar som lättare och kraftigare sprids mellan oss och i slutändan så utvecklas vi alla snabbare.
Därför min tanke: Vad ska jag fokusera på? Vilka är mina positiva egenskaper.
Jag tänker mig att det är lite som med sport. Det kan vara svårt att veta att man har en läggning för att hoppa högt om man inte provat på höjdhopp eller basket.
Det jag studerar bygger på vissa av mina personliga egenskaper och intressen. Beteendevetenskap och dynamik inom och mellan människor i situationer vi spenderar större delen av vårt liv på; arbetsplatser och organisationer.
För att koppla tillbaka till Daniel Ray-Adams. Han verkar göra sånt han tycker är kul och utvecklande. Studera är det allt som oftast. Men jobb då? Vart ska jag jobba? Jag kanske helt enkelt testa mig fram. Känner att det är dags för det. Känner också att det är dags för att spela in min musik och göra min grej igen. Efter fyra år i den abstrakta världen vill jag göra något praktiskt igen.
Jag behöver det. Det är så jag lär
Lite tänka, lite prova på.
Ja, det är nog så jag lever.
måndag 18 oktober 2010
Julius
Jag kollade runt på vilka orter IKEA finns i Norge och kom över den här reklam-serien om öppningen i Kristiansand. Nog för att det är lite kul med apor, men används de egentligen för att norrmännen ska känna igen sig..?
Jag minns Julius. Jag brukade härma honom och hänga runt benen på folk
http://www.youtube.com/watch?v=L6yEnMfbV8Y&feature=player_embedded
Jag minns Julius. Jag brukade härma honom och hänga runt benen på folk
http://www.youtube.com/watch?v=L6yEnMfbV8Y&feature=player_embedded
söndag 10 oktober 2010
Lång s(k)öndag!
Klev upp fem i morse och åkte ner till Torquay för att surfa. Tyvärr var det inte jätte bra så det vi ägnade mest tid åt att shoppa på outletbutikerna i området. Shorts och linnen för 70% rabatt=re(n)a rama klippen!
Väl tillbaka i Melbourne vid 15.17 testade vi att starta min bil, men den ville fortfarande inte, tände till, men inte tillräckligt.
På med nya shorts och ner till beachen för att spela volleyboll. Precis, idag var det sol och 25 grader.
Spelade fram till 18-tiden då spårvagnen tog oss hem till en snabbdusch och nya short att visa upp på Arcadia där vi åt pizza, drack öl och spelade biljard.
Sjuk sön. Bara att njuta för jag tror att det blir kallare redan till veckan. Imorgon lovas dock sol igen
Plugga eller inte?
Väl tillbaka i Melbourne vid 15.17 testade vi att starta min bil, men den ville fortfarande inte, tände till, men inte tillräckligt.
På med nya shorts och ner till beachen för att spela volleyboll. Precis, idag var det sol och 25 grader.
Spelade fram till 18-tiden då spårvagnen tog oss hem till en snabbdusch och nya short att visa upp på Arcadia där vi åt pizza, drack öl och spelade biljard.
Sjuk sön. Bara att njuta för jag tror att det blir kallare redan till veckan. Imorgon lovas dock sol igen
Plugga eller inte?
onsdag 6 oktober 2010
Alla dessa dåliga hårdagar, inte visste jag att de kostade...
...mig 70000SEK i uteblivna stipendiepengar nästa år för att jag klantade till det med ansökningen.
Oh, dekadens, du börjar lukta lagrad fläns, och din ångest ja den känns!
Så nu är man snart vanlig människa igen, en underdog av arbetarklass. Det kanske var bäst så.
En dröm är ju inte en dröm om den inte födds i sömnen och nu känner jag ju för att somna in.
Smålustigt egentligen.
Jag har inte kunnat fokusera på plugget för att jag har drömt mig bort, med mitt stora kapital jag får för att just plugga, och planerat ett annat liv när jag återvänder. Dagar och veckor har flutit in i varandra och just fan! -Jag har glömt bort att kolla när sista ansökningsdagen faktiskt är, äh det stod ju på hemsidan att den nyss öppnat, det är nog i oktober...
Ödets nyck?
Vad händer nu med min 150000Kr skivinspelning med Jari Haapalainen?
måndag 4 oktober 2010
Alla dessa dåliga hårdagar, inte visste jag att det var livet!
Raka av håret. Skönt, somrigt och sexigt
men framförallt ångestdämpande, har inte tid med fler dåliga hårdagar
Det är två veckor kvar med två uppsatser, sedan två med egentligen inget förutom läsa ikapp, och sedan en vecka innan tentorna som jag har den 3, 4 och 9 november. Sedan blir det lite semester innan hemfärd den 16e dec.
Så ser det ut.
Annars så är det väl inte så mycket nyheter härifrån. Har börjat känna mig riktigt less på att påbörja ännu en uppsats. Men det är mest för att mina tankar drömmer sig bort. Jag sitter och lyssnar på skivor och funderar på mitt eget scenkall.
För er som känner till Cruizer, Lasse Nilssons grabb på 060-101422, kan jag sprida att hans syster Susanna har spelat in en egen skiva som släpps 26 november och hon ska ha spelning den 15 dec på Tonhallen. Stötta henne, köp skivan och gå på konserten!
http://soulandsounds.com/
men framförallt ångestdämpande, har inte tid med fler dåliga hårdagar
Det är två veckor kvar med två uppsatser, sedan två med egentligen inget förutom läsa ikapp, och sedan en vecka innan tentorna som jag har den 3, 4 och 9 november. Sedan blir det lite semester innan hemfärd den 16e dec.
Så ser det ut.
Annars så är det väl inte så mycket nyheter härifrån. Har börjat känna mig riktigt less på att påbörja ännu en uppsats. Men det är mest för att mina tankar drömmer sig bort. Jag sitter och lyssnar på skivor och funderar på mitt eget scenkall.
För er som känner till Cruizer, Lasse Nilssons grabb på 060-101422, kan jag sprida att hans syster Susanna har spelat in en egen skiva som släpps 26 november och hon ska ha spelning den 15 dec på Tonhallen. Stötta henne, köp skivan och gå på konserten!
http://soulandsounds.com/
fredag 24 september 2010
Rum Racket 2010, uttagningar
Who will win the Rum Racket 2010 and win a bottle of Bundaberg's finest rum?
Uttagningarna till Rum Racket 2010 har börjat!
Finalen sänds i november!
Uttagningarna till Rum Racket 2010 har börjat!
Finalen sänds i november!
lördag 18 september 2010
En lördagskväll (förra veckan) -i en ung...karls liv
Ikväll sitter jag hemma efter en riktigt misslyckad dag.
Tänkte gå upp tidigt och jogga och sedan skriva en rapport. Låg tyvärr kvar och njöt i sängen till 11-tiden, åt gröt och åkte ner på State library. Tyvärr glömde jag de papper och anteckningar jag behövde, så jag klippte ihop den här videon och kollade i fall någon ville prata med mig på FB. Det ville ingen. Jag åkte hem, via affären. Skulle köpa tvättmedel, kom hem med blond hårtoning...va?
Väl hemma igen vid 17 tog jag en kopp kaffe tänkte att jag skulle komma igång. Blev inte så tyvärr.
Nu är klockan 20.30
Tyvärr.
Gårdagens Outfit
Frihetsguden åkte ner på stan en sväng
Tyvärr verkade ingen tös se mig som varken gud eller befriare.
Så jag tog tåget hem med grabbarna och tog en bild på mig själv. Ovärdigt?
Solo Svensk Säljes!
Jag gillar att diska
Tyvärr verkade ingen tös se mig som varken gud eller befriare.
Så jag tog tåget hem med grabbarna och tog en bild på mig själv. Ovärdigt?
Solo Svensk Säljes!
Jag gillar att diska
torsdag 9 september 2010
Ifrågasättande av order
På temat innan:
När jag gjorde lumpen gav jag i princip allt. Jag ville få bra omdöme så jag var noga med att ge befälen det som förväntades. Förutom på slutövningen när jag var som tröttast och grinigast! Så jävla typiskt att när det är som viktigast att sköta sig då sa jag ifrån.
Jag hade patrullerat i 12h och skulle egentligen åka tillbaka till lägret för att sova. Då kommer en order att åka till en ny sträcka och gå den. Okej tänkte jag, en till, det fixar vi, det är ju ändå ljust fortfarande. När jag gjort det så kom den oväntade kodade ordern UPPREPNING. Jag tänkte okej gick några gånger sedan tog jag beslutet att ta en liten rast för att äta. Då fick jag en motorder som sa UPPREPNING. Eftersom jag fick det av ett plutonsbefäl jag inte gillade ifrågasatte jag det och gnällde öppet på radion att jag inte hade ätit 12 h och var helt slut. Jag fattade ju inte varför jag inte fick äta. De hade nämligen inte förklarat för mig att vårt uppdrag ändrat från Störa till Skydda. Det var skarp läge med andra ord, men det fattade inte griniga jag. Så jag fortsatte att ifrågasätta utan att koda samtalet, tre gånger. Tillslut får jag göra befälhavande löjtnant skrika i radion
Verkställ order för helvete!
Där rök mina topbefäl betyg. En gnällande patrullchef som inte kunde styra sin patrull när det verkligen gällde...
Bragden från alla kalla, mörka, nätter jag bitit ihop var på en några minuter ett minne blott i befälens medvetande.
Persson pallar inte.
Jag var försvisso trött, men främst av allt kände jag mig missförstådd av min jämngamle stabskompis.
Jag tog konflikt när jag var som sämst lämpad för det, vid absolut sämst valda tillfälle.
Sådan är naturen av konflikter
Därför måste man låta de svalna av lite innan man konstruktivt kan jobba med dem.
Det borde jag ha fattat innan jag skrev mejlet till min lärare igår.
Men i stridens hetta...
När jag gjorde lumpen gav jag i princip allt. Jag ville få bra omdöme så jag var noga med att ge befälen det som förväntades. Förutom på slutövningen när jag var som tröttast och grinigast! Så jävla typiskt att när det är som viktigast att sköta sig då sa jag ifrån.
Jag hade patrullerat i 12h och skulle egentligen åka tillbaka till lägret för att sova. Då kommer en order att åka till en ny sträcka och gå den. Okej tänkte jag, en till, det fixar vi, det är ju ändå ljust fortfarande. När jag gjort det så kom den oväntade kodade ordern UPPREPNING. Jag tänkte okej gick några gånger sedan tog jag beslutet att ta en liten rast för att äta. Då fick jag en motorder som sa UPPREPNING. Eftersom jag fick det av ett plutonsbefäl jag inte gillade ifrågasatte jag det och gnällde öppet på radion att jag inte hade ätit 12 h och var helt slut. Jag fattade ju inte varför jag inte fick äta. De hade nämligen inte förklarat för mig att vårt uppdrag ändrat från Störa till Skydda. Det var skarp läge med andra ord, men det fattade inte griniga jag. Så jag fortsatte att ifrågasätta utan att koda samtalet, tre gånger. Tillslut får jag göra befälhavande löjtnant skrika i radion
Verkställ order för helvete!
Där rök mina topbefäl betyg. En gnällande patrullchef som inte kunde styra sin patrull när det verkligen gällde...
Bragden från alla kalla, mörka, nätter jag bitit ihop var på en några minuter ett minne blott i befälens medvetande.
Persson pallar inte.
Jag var försvisso trött, men främst av allt kände jag mig missförstådd av min jämngamle stabskompis.
Jag tog konflikt när jag var som sämst lämpad för det, vid absolut sämst valda tillfälle.
Sådan är naturen av konflikter
Därför måste man låta de svalna av lite innan man konstruktivt kan jobba med dem.
Det borde jag ha fattat innan jag skrev mejlet till min lärare igår.
Men i stridens hetta...
Uppenbarligen stressad
Haha, mina system är nog pressade till max nu. Trots att jag läser konflikthantering och förstår processerna bakom att konfliker uppstår etc, så har jag själv startat en helt i onödan.
Jag har en lärare som jag tycker spelar en roll i klassrummet. Han är inte äldre än mig, men onekligen mycket mer akademiskt och praktiskt erfaren. Han doktorerar och jobbar med organisationsförändringar. Trots att jag gillar honom är det något jag stört mig på och igår lät jag det koka över pga av en formalitet angående vilket format uppsatser ska skrivas. Jag skrev ett email jag inte borde.
Han hade uttryckt önskemål om hur uppsatserna skulle utformas. Vilket teckensnitt, radaavstånd, etc. Detta hade jag antecknat, men när jag skulle skicka in fann jag inte anteckningarna och det stod ingen i uppgiftbeskrivningen så jag gjorde som jag ville. Det var tydligen så att nästan alla gjort som jag och därför skällde han ut oss. Upprörd skrev jag brevet och förklarade att jag tyckte att infon borde funnits lätttillgänglig på deras internetportal. Tyvärr stannade jag inte där
Jag började även påpeka grunden till att jag var irriterad och blev personlig. Jag förstod inte då att jag var emotionellt uppriven för att jag var trott, hungrig och stressad. Idag förstår jag bättre varför jag stört mig på honom.
Det handlar om mitt behov att återfå kontroll och jämna ut maktbalanser.
Han har nämligen sagt saker som:
Jag är den tuffast läraren, alla börjar med högsta betyg sedan prickar jag av misstag, när jag börjar med en uppsats börjar jag med referenslistan och sorterar redan där, jag har givit folk 0 poäng trots att de medverkat på lektioner, jag sätter gränsen för Godkänd riktigt högt, men klarar man det är man nära högsta betyg. Om ni siktar p gofkänd bör ni nog byta grupp
Det har uppbringat gamla ouppklarade känslor jag haft med andra lärare genom åren. Marianne på Hedbergska är en av dem.
Det här är poängen: Jag vill bli bedömd enligt de kriterier som skolan satt upp, enligt de bestämmelser som gäller för kursen. Jag vill inte att någon lärare ska ha egna preferenser över hur det ska vara.
Så hans preferenser angående uppsatserna blev en principfråga för mig. Jag gör som kurs guiden säger och säger den inte något så gör jag inte det. Väldigt omoget, jag vet.
Så här sitter jag och ska skriva en reflekterande uppsats om det jag lärt mig under konflikthanteringsövningarna samtidigt som jag försöker reda ut en jag påbörjat en med en lärare i ett annat ämne.
Hahaha
Jag antar att enda skillnaden med mig och min far är att jag nog har lättare att förstå min egen reaktion, mina behov bakom, erkänna dem och finna gemensam mark att lösa konflikten på. Jag vill utvecklas och inser att mitt synsätt delas av bara en människa i hela världen, nämligen mig. Det blir således dumdristigt att starta ett krig för att försvara det...
Ojojojoj, griniga gubbar grälar!
Jag har en lärare som jag tycker spelar en roll i klassrummet. Han är inte äldre än mig, men onekligen mycket mer akademiskt och praktiskt erfaren. Han doktorerar och jobbar med organisationsförändringar. Trots att jag gillar honom är det något jag stört mig på och igår lät jag det koka över pga av en formalitet angående vilket format uppsatser ska skrivas. Jag skrev ett email jag inte borde.
Han hade uttryckt önskemål om hur uppsatserna skulle utformas. Vilket teckensnitt, radaavstånd, etc. Detta hade jag antecknat, men när jag skulle skicka in fann jag inte anteckningarna och det stod ingen i uppgiftbeskrivningen så jag gjorde som jag ville. Det var tydligen så att nästan alla gjort som jag och därför skällde han ut oss. Upprörd skrev jag brevet och förklarade att jag tyckte att infon borde funnits lätttillgänglig på deras internetportal. Tyvärr stannade jag inte där
Jag började även påpeka grunden till att jag var irriterad och blev personlig. Jag förstod inte då att jag var emotionellt uppriven för att jag var trott, hungrig och stressad. Idag förstår jag bättre varför jag stört mig på honom.
Det handlar om mitt behov att återfå kontroll och jämna ut maktbalanser.
Han har nämligen sagt saker som:
Jag är den tuffast läraren, alla börjar med högsta betyg sedan prickar jag av misstag, när jag börjar med en uppsats börjar jag med referenslistan och sorterar redan där, jag har givit folk 0 poäng trots att de medverkat på lektioner, jag sätter gränsen för Godkänd riktigt högt, men klarar man det är man nära högsta betyg. Om ni siktar p gofkänd bör ni nog byta grupp
Det har uppbringat gamla ouppklarade känslor jag haft med andra lärare genom åren. Marianne på Hedbergska är en av dem.
Det här är poängen: Jag vill bli bedömd enligt de kriterier som skolan satt upp, enligt de bestämmelser som gäller för kursen. Jag vill inte att någon lärare ska ha egna preferenser över hur det ska vara.
Så hans preferenser angående uppsatserna blev en principfråga för mig. Jag gör som kurs guiden säger och säger den inte något så gör jag inte det. Väldigt omoget, jag vet.
Så här sitter jag och ska skriva en reflekterande uppsats om det jag lärt mig under konflikthanteringsövningarna samtidigt som jag försöker reda ut en jag påbörjat en med en lärare i ett annat ämne.
Hahaha
Jag antar att enda skillnaden med mig och min far är att jag nog har lättare att förstå min egen reaktion, mina behov bakom, erkänna dem och finna gemensam mark att lösa konflikten på. Jag vill utvecklas och inser att mitt synsätt delas av bara en människa i hela världen, nämligen mig. Det blir således dumdristigt att starta ett krig för att försvara det...
Ojojojoj, griniga gubbar grälar!
måndag 6 september 2010
Boktstavsvuxen?
-ADHD vuxen ålder
Kärnsymtomen vid ADHD
Uppmärksamhetsproblem
Uppmärksamhetsstörningen är det symtom som ofta finns kvar från barndomen hos vuxna med adhd. Det kan ofta ta sig uttryck i dagdrömmeri och svårigheter att komma igång med aktiviteter. När vardagen fungerar på rutin, allt flyter på och inget oplanerat inträffar märks inte problemen. När motivationsnivån är hög klarar man av sina uppgifter men det blir betydligt svårare att upprätthålla drivkraften när det är tråkigt och monotont. Uppgifter som skall utföras avbryts ofta av någon annan aktivitet, exempelvis avbryts den påbörjade städningen därför att man hittar en obetald räkning och i stället börjar fylla i giroblanketten. Städningen lämnas halvgjord. Uppmärksamhetsstörningen gör också att man har svårt att ta in ny information, lätt tappar fokus och är dålig på att lyssna. Man kan uppfattas som oengagerad och oförmögen till inlevelse i andras problem. Allt detta kan få konsekvenser i arbetet och det sociala livet, det kan också leda till svårigheter i parrelationer och i uppfostran av barnen.
Kommentar: Jag har nästan aldrig kunnat plugga i skolan. Jag störs för lätt av allt annat som försiggår, kan inte somna om jag hör något regelbundet ljud som tickande klockor eller snarkningar. Jag kan inte koppla bort det som händer runt omkring. Därför brukar jag ligga hemma på sängen i Uppsala och läsa. Det är för första gången här i Australien jag lyckats läsa på skolan och då är det för att de byggt väggar kring varje läsplats så att man inte ser någon annan
Impulsivitet
Impulsivitet innebär svårigheter att ett hejda ett beteende, man saknar helt enkelt broms. Man har svårt för att styra sina impulser förnuftsmässigt, säger och gör saker vid fel tillfälle. Detta leder till problem i relationer, privat och i arbetsliv. Det kan i värsta fall leda till ensamhet och social isolering.
Kommentar: Okej, jag är ofta rolig, men handen på hjärtat: Jag kan ju inte hejda mig ibland. Som ett kliande sår som man bara måste pillra på, så känns det och när jag väl avfyrar och tycker jag det är roligt så fortsätter jag gärna över gränsen. Jag vet att jag även upplevs som lugn och sansad, men min bild att det ändå knappast går en dag utan att jag måste ”apa” mig.
Hyperaktivitet
Det som hos barnen märks som en motorisk överaktivitet, dvs de kan inte sitta stilla, kan hos den vuxne upplevas som en inre oro och otålighet. Små motoriska tecken kan också finnas, man är rastlös, har svårt att varva ner, gungar på stolen, tuggar tuggummi, vippar med foten o s v. Rastlösheten tar mycket kraft och för med sig en onödigt hög muskelspänning. Det blir svårt att koppla av när tillfälle till pauser ges. Barn som är hyperaktiva och till detta har diagnosen trotssyndrom löper stor risk att drabbas av negativa konsekvenser av sitt funktionshinder som vuxna. De ”ställer ofta till det för sig” på ett allvarligt sätt och är illa rustade vad gäller förmåga till konfliktlösning.
Kommentar: Jag har uppenbarligen inte några stora motoriska problem. Jag kan sitta still lyssna på en föreläsare om det är vad som förväntas av mig. Fast hjärnan går för det mesta på högvarv och jag har svårt att slappna av. Nu när det är mycket i skolan går pulsen upp och jag får sömnproblem pga av ökande tinnitus.
Samsjuklighet
Vuxna med adhd orkar med stigande ålder inte alltid att upprätthålla de strategier de använt sig av för att bemästra sin svårigheter, det tar för mycket energi. Konsekvensen blir att andra symtom visar sig, såsom fysiska smärtor, depression, ångest, fobier eller paniksyndrom. I ett försök att bemästra svårigheterna är det lätt att utveckla missbruk. Förutom missbruk av alkohol och narkotika kan man se andra slags missbruk såsom shopping- spel- eller sexmissbruk. Det är inte ovanligt t att man blir storrökare eller storkonsument av kaffe eller Coca Cola. Sömnstörningar är vanliga liksom en rubbad dygnsrytm. Bland de som får diagnosen bipolärt syndrom/ manodepressivitet tidigt i livet är personer med adhd överrepresenterade. Överlappning med autismspektrumstörningar och andra neuropsykiatriska diagnoser behandlas i separat faktablad.
Kommentar: Här känner jag igen mig. Jag pratade med Fredrik häromdagen och han sa att det ofta känns som att jag väljer att ”apa” för att det är kul. Men min känsla är att snarare jag anstränger mig för att inte vara för jobbigt för ofta och släpper helst på när det finns ork, vilja och buffert för det. Detta gör att jag ofta blir less på mig själv, tycker att jag är för mycket. Irriterad över att jag är så rastlös i livet. I höstas upplevde jag nerstämdhet och ångestkänslor inför livet. Det behöver inte vara korrelation, men det känns rimligt. I mina försök att förstå varför jag är som jag är, hantera mitt liv, har jag ofta tappat gnistan och känt mig patetiskt. Det jag haft absolut svårast för är balansen mellan den drivkraft jag har till att åstadkomma saker och de konsekvenser det oftast har medfört.
Jag har länge känt mig som en beroende person. Äter jag glass, äter jag mycket eller jätte ofta, dricker jag längtar jag alltid efter en storfylla. Anser jag mig behöva en kopp kaffe för att klara dagen tar jag oftast ett rejält glas, tillåter jag mig att snusa en utekväll tar jag nya på nya för att känns den knäsvaga kicken…
http://www.lul.se/templates/page____3643.aspx
Andra ord om det som påminner om mig
ADHD: Vanlig bild är ”slarvighet” med glömska, distraherbarhet, bristande planering och svårighet att hålla reda på saker.
Att de ofta har svårt att organisera och strukturera och finner det jobbigt att påbörja nya problem från scratch.
Jag läste också att individer med ADHD oftast är idérika, kreativa och handlingskraftiga.
Jag tänker såhär: Att länge har jag konstaterat behov av uppmärksamhet och bekräftelse, att jag måste läsa av rum och individer för att känna mig trygg, att jag har ett ovanligt stor negativ egenskap att jag retas och att jag gör ännu mer ju tröttare och slitnare jag är, att jag inte kan läsa i skolan, att matte alltid varit jobbigt för mig eftersom det kräver sån hög koncentration, att jag ofta överkoncentrerade mig när jag spelade bangolf, biljard och pingis. Att när jag börjar med projekt så har jag svårt att i förväg strukturera utan börjar oftast för att sedan se vad man kan göra av det. Vissa av er kanske tycker att jag är bra på att organisera, men jag tror att jag faktiskt är rätt omständlig och ineffektiv. När jag ska skriva en uppsats skriver jag först och strukturerar sedan. Här kommer nog matteproblemen in. Det är jobbigt och svårt för mig att tänka igenom varje steg innan. Jag måste göra och testa för att se vart åt det bär, en skapandeprocess helt enkelt. Denna lärande process delar såklart många med mig, men det kanske finns en anledning till det ändå.
I alla jobb jag haft har jag varit glömsk och gjort samma misstag och "slarvfel" om och om igen. På Stenlunds plockade jag ofta fel, på McDonald's kunde jag inte minnas den senaste ordern, I Björkliden och på Öland var det ofta som kassan inte stämde när jag hade haft hand om den, under mina tonår glömde jag konstant nycklar och läxor. Att jag ändå uppfattas som noggrann ibland handlar nog om att jag ägnat mycket energi åt att just hantera denna oförmåga, men det ligger nog inte i min natur. Jag har tillverkat fina slöjdsmycken, klippt gräs och målat väggar och interiör noggrant. Men jag har också limmat ihop en 3000 kr paddel fel p.g.a. slarv och rastlöshet, kört på betongsuggor i stress, svängt ut på fel sida vägen i trötthet, kört ner i diken under lumpen, slagit mig på tummen otaliga gånger när jag snickra, etc. När jag inte orkat bemästra min läggning har alltså jag snarare varit klantig och slarvig än noggrann och precise.
Det flesta av dessa "symptom" har jag kopplat till att vara ett "skiljsmässobarn" och en allmän drömmare, konstnärlig fast ändå rationellt lagd. men nu har jag börjat fundera på om det som länge var ett skämt...
-Näe, nu ska jag sluta dampa mig!
...ändå innehåller lite sanning.
Eftersom jag lagt så mycket krut på att hantera mina brister så har de aldrig varit till stora problem. Skolan har gått bra och jag har uppfattats som seriös och noggrann av arbetsgivare. Men vem är jag egentligen? Varför känner jag mig så ensam, som att ingen förstår mig? Varför undviker jag ibland social inneraktion? Vad är jag?
Jag skulle inte bli förvånad om man konstaterade att jag ändå har någon sorts koncentrationssvårighet med behörande bokstav, om än svagt.
Vad tror ni?
Kärnsymtomen vid ADHD
Uppmärksamhetsproblem
Uppmärksamhetsstörningen är det symtom som ofta finns kvar från barndomen hos vuxna med adhd. Det kan ofta ta sig uttryck i dagdrömmeri och svårigheter att komma igång med aktiviteter. När vardagen fungerar på rutin, allt flyter på och inget oplanerat inträffar märks inte problemen. När motivationsnivån är hög klarar man av sina uppgifter men det blir betydligt svårare att upprätthålla drivkraften när det är tråkigt och monotont. Uppgifter som skall utföras avbryts ofta av någon annan aktivitet, exempelvis avbryts den påbörjade städningen därför att man hittar en obetald räkning och i stället börjar fylla i giroblanketten. Städningen lämnas halvgjord. Uppmärksamhetsstörningen gör också att man har svårt att ta in ny information, lätt tappar fokus och är dålig på att lyssna. Man kan uppfattas som oengagerad och oförmögen till inlevelse i andras problem. Allt detta kan få konsekvenser i arbetet och det sociala livet, det kan också leda till svårigheter i parrelationer och i uppfostran av barnen.
Kommentar: Jag har nästan aldrig kunnat plugga i skolan. Jag störs för lätt av allt annat som försiggår, kan inte somna om jag hör något regelbundet ljud som tickande klockor eller snarkningar. Jag kan inte koppla bort det som händer runt omkring. Därför brukar jag ligga hemma på sängen i Uppsala och läsa. Det är för första gången här i Australien jag lyckats läsa på skolan och då är det för att de byggt väggar kring varje läsplats så att man inte ser någon annan
Impulsivitet
Impulsivitet innebär svårigheter att ett hejda ett beteende, man saknar helt enkelt broms. Man har svårt för att styra sina impulser förnuftsmässigt, säger och gör saker vid fel tillfälle. Detta leder till problem i relationer, privat och i arbetsliv. Det kan i värsta fall leda till ensamhet och social isolering.
Kommentar: Okej, jag är ofta rolig, men handen på hjärtat: Jag kan ju inte hejda mig ibland. Som ett kliande sår som man bara måste pillra på, så känns det och när jag väl avfyrar och tycker jag det är roligt så fortsätter jag gärna över gränsen. Jag vet att jag även upplevs som lugn och sansad, men min bild att det ändå knappast går en dag utan att jag måste ”apa” mig.
Hyperaktivitet
Det som hos barnen märks som en motorisk överaktivitet, dvs de kan inte sitta stilla, kan hos den vuxne upplevas som en inre oro och otålighet. Små motoriska tecken kan också finnas, man är rastlös, har svårt att varva ner, gungar på stolen, tuggar tuggummi, vippar med foten o s v. Rastlösheten tar mycket kraft och för med sig en onödigt hög muskelspänning. Det blir svårt att koppla av när tillfälle till pauser ges. Barn som är hyperaktiva och till detta har diagnosen trotssyndrom löper stor risk att drabbas av negativa konsekvenser av sitt funktionshinder som vuxna. De ”ställer ofta till det för sig” på ett allvarligt sätt och är illa rustade vad gäller förmåga till konfliktlösning.
Kommentar: Jag har uppenbarligen inte några stora motoriska problem. Jag kan sitta still lyssna på en föreläsare om det är vad som förväntas av mig. Fast hjärnan går för det mesta på högvarv och jag har svårt att slappna av. Nu när det är mycket i skolan går pulsen upp och jag får sömnproblem pga av ökande tinnitus.
Samsjuklighet
Vuxna med adhd orkar med stigande ålder inte alltid att upprätthålla de strategier de använt sig av för att bemästra sin svårigheter, det tar för mycket energi. Konsekvensen blir att andra symtom visar sig, såsom fysiska smärtor, depression, ångest, fobier eller paniksyndrom. I ett försök att bemästra svårigheterna är det lätt att utveckla missbruk. Förutom missbruk av alkohol och narkotika kan man se andra slags missbruk såsom shopping- spel- eller sexmissbruk. Det är inte ovanligt t att man blir storrökare eller storkonsument av kaffe eller Coca Cola. Sömnstörningar är vanliga liksom en rubbad dygnsrytm. Bland de som får diagnosen bipolärt syndrom/ manodepressivitet tidigt i livet är personer med adhd överrepresenterade. Överlappning med autismspektrumstörningar och andra neuropsykiatriska diagnoser behandlas i separat faktablad.
Kommentar: Här känner jag igen mig. Jag pratade med Fredrik häromdagen och han sa att det ofta känns som att jag väljer att ”apa” för att det är kul. Men min känsla är att snarare jag anstränger mig för att inte vara för jobbigt för ofta och släpper helst på när det finns ork, vilja och buffert för det. Detta gör att jag ofta blir less på mig själv, tycker att jag är för mycket. Irriterad över att jag är så rastlös i livet. I höstas upplevde jag nerstämdhet och ångestkänslor inför livet. Det behöver inte vara korrelation, men det känns rimligt. I mina försök att förstå varför jag är som jag är, hantera mitt liv, har jag ofta tappat gnistan och känt mig patetiskt. Det jag haft absolut svårast för är balansen mellan den drivkraft jag har till att åstadkomma saker och de konsekvenser det oftast har medfört.
Jag har länge känt mig som en beroende person. Äter jag glass, äter jag mycket eller jätte ofta, dricker jag längtar jag alltid efter en storfylla. Anser jag mig behöva en kopp kaffe för att klara dagen tar jag oftast ett rejält glas, tillåter jag mig att snusa en utekväll tar jag nya på nya för att känns den knäsvaga kicken…
http://www.lul.se/templates/page____3643.aspx
Andra ord om det som påminner om mig
ADHD: Vanlig bild är ”slarvighet” med glömska, distraherbarhet, bristande planering och svårighet att hålla reda på saker.
Att de ofta har svårt att organisera och strukturera och finner det jobbigt att påbörja nya problem från scratch.
Jag läste också att individer med ADHD oftast är idérika, kreativa och handlingskraftiga.
Jag tänker såhär: Att länge har jag konstaterat behov av uppmärksamhet och bekräftelse, att jag måste läsa av rum och individer för att känna mig trygg, att jag har ett ovanligt stor negativ egenskap att jag retas och att jag gör ännu mer ju tröttare och slitnare jag är, att jag inte kan läsa i skolan, att matte alltid varit jobbigt för mig eftersom det kräver sån hög koncentration, att jag ofta överkoncentrerade mig när jag spelade bangolf, biljard och pingis. Att när jag börjar med projekt så har jag svårt att i förväg strukturera utan börjar oftast för att sedan se vad man kan göra av det. Vissa av er kanske tycker att jag är bra på att organisera, men jag tror att jag faktiskt är rätt omständlig och ineffektiv. När jag ska skriva en uppsats skriver jag först och strukturerar sedan. Här kommer nog matteproblemen in. Det är jobbigt och svårt för mig att tänka igenom varje steg innan. Jag måste göra och testa för att se vart åt det bär, en skapandeprocess helt enkelt. Denna lärande process delar såklart många med mig, men det kanske finns en anledning till det ändå.
I alla jobb jag haft har jag varit glömsk och gjort samma misstag och "slarvfel" om och om igen. På Stenlunds plockade jag ofta fel, på McDonald's kunde jag inte minnas den senaste ordern, I Björkliden och på Öland var det ofta som kassan inte stämde när jag hade haft hand om den, under mina tonår glömde jag konstant nycklar och läxor. Att jag ändå uppfattas som noggrann ibland handlar nog om att jag ägnat mycket energi åt att just hantera denna oförmåga, men det ligger nog inte i min natur. Jag har tillverkat fina slöjdsmycken, klippt gräs och målat väggar och interiör noggrant. Men jag har också limmat ihop en 3000 kr paddel fel p.g.a. slarv och rastlöshet, kört på betongsuggor i stress, svängt ut på fel sida vägen i trötthet, kört ner i diken under lumpen, slagit mig på tummen otaliga gånger när jag snickra, etc. När jag inte orkat bemästra min läggning har alltså jag snarare varit klantig och slarvig än noggrann och precise.
Det flesta av dessa "symptom" har jag kopplat till att vara ett "skiljsmässobarn" och en allmän drömmare, konstnärlig fast ändå rationellt lagd. men nu har jag börjat fundera på om det som länge var ett skämt...
-Näe, nu ska jag sluta dampa mig!
...ändå innehåller lite sanning.
Eftersom jag lagt så mycket krut på att hantera mina brister så har de aldrig varit till stora problem. Skolan har gått bra och jag har uppfattats som seriös och noggrann av arbetsgivare. Men vem är jag egentligen? Varför känner jag mig så ensam, som att ingen förstår mig? Varför undviker jag ibland social inneraktion? Vad är jag?
Jag skulle inte bli förvånad om man konstaterade att jag ändå har någon sorts koncentrationssvårighet med behörande bokstav, om än svagt.
Vad tror ni?
söndag 5 september 2010
Crayfish party
Tjejerna, som är här en termin via företagsekonomiska institutionen, bjöd hem oss på kräftskiva går. Det var trevligt. Det blir kul när det är lite uppstyrt med hemliga uppdrag, lekar och sånger. Festattributen införskaffades förstås på IKEA.
Annars har jag ägnat hela förra veckan åt en 3000 ord lång uppsats om varför organisationsförändringar sällan implementeras fullt ut. Det tar sin tid, men denna andra uppsats hittills kändes ändå enklare att skriva. Hjärnan är otrolig. Trots att jag inte vet hur det gick till så gick läsandet och skrivandet inför och under denna process mycket smidigare.
Jag önskar det var den sista men faktum är att jag har en sådan uppgift varje vecka de resterande veckorna som är kvar. Så jag sitter nu och pustar ut efter långa dagar på biblioteket som avslutades med biljard, pizza och öl på vårt nya regular Arcadia sedan kräftskiva. Det är egentligen inte de 2000 ord jag ska skriva om konflikthantering som känns lite jobbiga, utan de artiklar och avsnitt i böcker av min veckliga läsning som jag inte hinner med. Fast det är nyttigt, det är sällan man hinner allt i livet, prioriteringar, val och gyllene medelvägen.
Det våras i Melbourne nu! Knoppar brister och det är rätt härligt att gå ett varv runt kvarteret. Ofta tar jag den långa vägen hem från tåget och kollar på husen. Det är en spännande blanding mellan de moderna och de fallfärdiga husen. Jag gillar blandning, typiskt mig, lite av varje.
Björkar på andra sidan jorden!
Tänk vad ett träd kan göra! Ett förlösande avbrott i den rotlösa känslan från det moderna samhället
Annars har jag ägnat hela förra veckan åt en 3000 ord lång uppsats om varför organisationsförändringar sällan implementeras fullt ut. Det tar sin tid, men denna andra uppsats hittills kändes ändå enklare att skriva. Hjärnan är otrolig. Trots att jag inte vet hur det gick till så gick läsandet och skrivandet inför och under denna process mycket smidigare.
Jag önskar det var den sista men faktum är att jag har en sådan uppgift varje vecka de resterande veckorna som är kvar. Så jag sitter nu och pustar ut efter långa dagar på biblioteket som avslutades med biljard, pizza och öl på vårt nya regular Arcadia sedan kräftskiva. Det är egentligen inte de 2000 ord jag ska skriva om konflikthantering som känns lite jobbiga, utan de artiklar och avsnitt i böcker av min veckliga läsning som jag inte hinner med. Fast det är nyttigt, det är sällan man hinner allt i livet, prioriteringar, val och gyllene medelvägen.
Det våras i Melbourne nu! Knoppar brister och det är rätt härligt att gå ett varv runt kvarteret. Ofta tar jag den långa vägen hem från tåget och kollar på husen. Det är en spännande blanding mellan de moderna och de fallfärdiga husen. Jag gillar blandning, typiskt mig, lite av varje.
Björkar på andra sidan jorden!
Tänk vad ett träd kan göra! Ett förlösande avbrott i den rotlösa känslan från det moderna samhället
onsdag 25 augusti 2010
Jag har alltid haft högt hårfäste, men det börjar bli mycket panna nu...
Om jag slutade noppa ögonbrynen skulle jag mer eller mindre se ut som min tecknade motsvarighet.
Tänk om jag skulle kapa bort den där delen som jag ändå inte använder. Jag skulle förvisso förlora min sångakustik,men visst skulle jag se snyggare ut..? Lite mer neandertalare!
tisdag 24 augusti 2010
Fairhaven
Just ja, jag tillbringade helgen med infödingar, äkta australiensare.
En tjej som jobbar åt Monash råkar ha en kompis som är tillsammans med en kille från Sundsvall och på den vägen...
Han åkte tyvärr hem till Sverige just denna helg, så jag tackade så klart först nej till att följa med, men ändrade mig sedan snabbt när jag insåg hur fegt det var....
Så iväg for jag för att umgås med 14 aussies hela helgen lång.
Det var utmanande. Jag är rätt dålig på att skapa snabba kontakter, lite feg, låter det helst ske naturligt. Men är man ensam utan någon riktig allierad på plats så måste man prova. Det gick sådär. Jag konstaterar att jag helst undviker killar och hellre samtalar med tjejer. Kanske känns de, likt asiaterna (om ni minns tidigare inlägg), mindre hotfulla. Jag vågade helt enkelt inte riktigt umgås med de coola killarna utan höll mig till de snälla och omtänksamma honorna.
Det blev mycket lyssnande och en del pratande, god mat, lite lekar och spel, lite surf, lite supa och lite dans.
Jag är glad att jag i 27 år ålder ändå vågade följa med :/
Nästa gång borde jag försöka prata mer, även med killarna.
Huset låg rätt nära havet och surfstranden
Middag
Efter middagen blev det dans och pingis
En tjej som jobbar åt Monash råkar ha en kompis som är tillsammans med en kille från Sundsvall och på den vägen...
Han åkte tyvärr hem till Sverige just denna helg, så jag tackade så klart först nej till att följa med, men ändrade mig sedan snabbt när jag insåg hur fegt det var....
Så iväg for jag för att umgås med 14 aussies hela helgen lång.
Det var utmanande. Jag är rätt dålig på att skapa snabba kontakter, lite feg, låter det helst ske naturligt. Men är man ensam utan någon riktig allierad på plats så måste man prova. Det gick sådär. Jag konstaterar att jag helst undviker killar och hellre samtalar med tjejer. Kanske känns de, likt asiaterna (om ni minns tidigare inlägg), mindre hotfulla. Jag vågade helt enkelt inte riktigt umgås med de coola killarna utan höll mig till de snälla och omtänksamma honorna.
Det blev mycket lyssnande och en del pratande, god mat, lite lekar och spel, lite surf, lite supa och lite dans.
Jag är glad att jag i 27 år ålder ändå vågade följa med :/
Nästa gång borde jag försöka prata mer, även med killarna.
Huset låg rätt nära havet och surfstranden
Middag
Efter middagen blev det dans och pingis
fredag 20 augusti 2010
Hang moose!
Skogens konung!
Med lite fantasi och inspiration från filmen Welcome to Mooseport satte jag mig och googlade potato bags, fanns att vissa kallas hessian bags, sökte på det i Melbourne, fann någon typ av företag som sålde olika slags bags, åkte dit, köpte tio säckar för 140 kr.
Resten är...legen...deery,
De svenska älgarna trampade in på festen som konungar!
Med lite fantasi och inspiration från filmen Welcome to Mooseport satte jag mig och googlade potato bags, fanns att vissa kallas hessian bags, sökte på det i Melbourne, fann någon typ av företag som sålde olika slags bags, åkte dit, köpte tio säckar för 140 kr.
Resten är...legen...deery,
De svenska älgarna trampade in på festen som konungar!
tisdag 17 augusti 2010
ABC-fest
På torsdag ska jag på Anything-But-Clothes Fest. Jag hörde om en kille som tänkte klä ut sig till dusch...
Jag och grabbarna tänkte fortsätta på att bygga på vårt svenska varumärke med älgtema.
Vad tror ni?
-Hey girl! Are you also HORNY?
Sitter nu med denna man på State Library. Han kanske vet hur man kan få till något pälsliknande. Ska jag fråga vart han klipper sig?
Jag och grabbarna tänkte fortsätta på att bygga på vårt svenska varumärke med älgtema.
Vad tror ni?
-Hey girl! Are you also HORNY?
Sitter nu med denna man på State Library. Han kanske vet hur man kan få till något pälsliknande. Ska jag fråga vart han klipper sig?
måndag 9 augusti 2010
torsdag 29 juli 2010
En Bert bland hermelinerna
Jag har bara klasser på Ons och Tors denna termin. Få förunnat, men dagarna blir också rätt intensiva. Detta är första riktiga veckan med det tempot så jag har inte hunnit göra några matlådor. Så köp av en asiatisk ris och tre valfria rätter i plastlåda införskaffades vid 11-tiden. Denna tog jag en trappa upp för att slippa oljudet nere i Campuslokalerna. Jag slår mig ner i en kall och står salong på övervåningen och konstaterar att det är jag och asiater. Jag tänker också att hade det varit ett rum med svarta negrer hade jag nog känt mig obekväm. Varför är det så? Jag vet inte. Det kan bero på att asiaterna på Monash är unga, prydliga och snällt studerande ungdomar. Det är nog hela sanningen. Jag slår bort tanken om att negrer skulle se farligare ut, som elaka gorillor. Var dessa tankemönster rasistiska? Vad jag tror att den första tanken handlade om var iaf att man inte känner sig obekväm bland asiaterna på skolan. De bara är och man är med dem.
Och mitt i dessa absurda tankemönster som en allt för ofta ensamsittande lunchande svensk har för sig uppenbarar sig en Bert bland hermelinerna. Det kommer in en asiat med en likadan tröja som jag. HAhaha, jag trodde inte mina ögon. Är han på riktigt? Är det et skämt? Tycker han att den är snygg? Hahahaha. Jag som bara vågar ha på min i huset när inga utomstående kan skratta elakt åt mig.
Berättade jag att jag träffade en amerikan på välkomstmiddagen för utbytestudenter som heter Earnie också? Ganska lustigt.
Och nu Bert lustigt igen!
Och mitt i dessa absurda tankemönster som en allt för ofta ensamsittande lunchande svensk har för sig uppenbarar sig en Bert bland hermelinerna. Det kommer in en asiat med en likadan tröja som jag. HAhaha, jag trodde inte mina ögon. Är han på riktigt? Är det et skämt? Tycker han att den är snygg? Hahahaha. Jag som bara vågar ha på min i huset när inga utomstående kan skratta elakt åt mig.
Berättade jag att jag träffade en amerikan på välkomstmiddagen för utbytestudenter som heter Earnie också? Ganska lustigt.
Och nu Bert lustigt igen!
tisdag 27 juli 2010
Semester i Australien, betyder inte samma som hemma
Andra veckan på andra terminen började igår. Det känns förstås lite tungt att börja med nya ämnen och den arbetsbörda och press det innebär. Jag kommer läsa tre kurser: Managing Conflict, Organisational Change och Organisational Psychology. Det känns som 2,2 intresanta ämnen så det blir nog bra.
Och eventuellt är det näst sista terminen.
Jag har fundrat mycket på sistone och jag vågar knappt berätta vad jag nästan har bestämt. Haha. Jag är rastlös nu, men samtidigt känns det som...man har bara ett liv och vilket upplevelse det skulle vara...
Men först ännu en termin och lite mer stipendiepengar och sedan så....
kanske
Och eventuellt är det näst sista terminen.
Jag har fundrat mycket på sistone och jag vågar knappt berätta vad jag nästan har bestämt. Haha. Jag är rastlös nu, men samtidigt känns det som...man har bara ett liv och vilket upplevelse det skulle vara...
Men först ännu en termin och lite mer stipendiepengar och sedan så....
kanske
måndag 12 juli 2010
Utan Internet
Hej!
(Tur att jag tog en bild på p-boten, för tappade bort den i flytten)
Nya boendet är verkligen ett lyft. Det enda som måste lösas är Internet. Men så fort som de andra kommit hem från sina ledighetsresor ska nog det fixas. Tills dess får ni vänta. Jag sitter nu på Prahan Library som ligger nära Chapel Street.
Det är kul att byta område. Nya kvarter att utforska och jag saknar inte St Kilda ett dugg. Maja står tryggt innanför grindarna och jag har några minuters gång till Chapel Street och affärer av alla dess slag. Vill jag in till stan går spårvagnarna nästan precis utan för dörren och ca 10 minuters färd tar mig enda in till stan.
Vad har jag gjort denna ledighet då? Ja, städade innan flytten, flyttade, packade upp, kollat på fotbolls VM, gått på välkomstmidddag för denna termins utbytesstudenter, sett mycket på film och nu sovit för helvetes för mycket.
Det är svårt. Jag älskar att fantisera mig bort och de där två-tre timmarna efter klockan slagit uppstigning är för mig allt för ofta magiska. Jag vill helt enkelt inte vakna.
Jag borde hitta på något den här veckan. Jag sk ainte skylla på Internet, men allt blir lite jobbigare. Ska man surfa ska man kolla prognoser, ska man på bio ska man helst boka online och kolla upp vart man ska, vilken spårvagn man ska ta, etc. Jag borde boka om flygbiljetten hem, men vart ringer man, finns det något kontor. Hur är det med elen, vattnet, och gasen till nya boendet, och Internet, måste man fixa allt sånt själv. Vem vet det, hyresvärden eller landlorden...? Man inser snabbt att det är mycket man tar reda på med Internet, det förenklar.
Jag måste hitta någon som vill åka och surfa kallvatten med mig. Det är mycket därför jag inte åker iväg. För det första billigare att dela på soppan och sedan tryggare. Saker kan ju faktiskt hända...
Vi har femton grader och sol, härlig vårkänsla!
Om en vecka börjar nästa termin.
Jaha
(Tur att jag tog en bild på p-boten, för tappade bort den i flytten)
Nya boendet är verkligen ett lyft. Det enda som måste lösas är Internet. Men så fort som de andra kommit hem från sina ledighetsresor ska nog det fixas. Tills dess får ni vänta. Jag sitter nu på Prahan Library som ligger nära Chapel Street.
Det är kul att byta område. Nya kvarter att utforska och jag saknar inte St Kilda ett dugg. Maja står tryggt innanför grindarna och jag har några minuters gång till Chapel Street och affärer av alla dess slag. Vill jag in till stan går spårvagnarna nästan precis utan för dörren och ca 10 minuters färd tar mig enda in till stan.
Vad har jag gjort denna ledighet då? Ja, städade innan flytten, flyttade, packade upp, kollat på fotbolls VM, gått på välkomstmidddag för denna termins utbytesstudenter, sett mycket på film och nu sovit för helvetes för mycket.
Det är svårt. Jag älskar att fantisera mig bort och de där två-tre timmarna efter klockan slagit uppstigning är för mig allt för ofta magiska. Jag vill helt enkelt inte vakna.
Jag borde hitta på något den här veckan. Jag sk ainte skylla på Internet, men allt blir lite jobbigare. Ska man surfa ska man kolla prognoser, ska man på bio ska man helst boka online och kolla upp vart man ska, vilken spårvagn man ska ta, etc. Jag borde boka om flygbiljetten hem, men vart ringer man, finns det något kontor. Hur är det med elen, vattnet, och gasen till nya boendet, och Internet, måste man fixa allt sånt själv. Vem vet det, hyresvärden eller landlorden...? Man inser snabbt att det är mycket man tar reda på med Internet, det förenklar.
Jag måste hitta någon som vill åka och surfa kallvatten med mig. Det är mycket därför jag inte åker iväg. För det första billigare att dela på soppan och sedan tryggare. Saker kan ju faktiskt hända...
Vi har femton grader och sol, härlig vårkänsla!
Om en vecka börjar nästa termin.
Jaha
söndag 27 juni 2010
Vuxenpoäng
Kan nu meddela att jag fått min första egna p-bot! Inte illa för en 27-åring!
Midsommar här blev förvisso en mini-tillställning med lite sill och potatis, men svensk midsommar ska ju firas i Sverige. Så jag stannade hemma när de andra gick ut. Jag hade hoppas på en god natt sömn så att spanskatentanötande skulle komma igång på allvar under lördagen. Jag hade dock utlovat sovplatser i rummet och vid 4-tiden på morgonen kom två sömnsugna individer av känd härkomst. Som nubben på bordet visade det sig att en av dem var en snarkare av rang. Kontentan av det hela blir nog att om man ska se till sömnen hade jag lika gärna också kunnat gå ut.
Melbourne Midwinter
Midsommar här blev förvisso en mini-tillställning med lite sill och potatis, men svensk midsommar ska ju firas i Sverige. Så jag stannade hemma när de andra gick ut. Jag hade hoppas på en god natt sömn så att spanskatentanötande skulle komma igång på allvar under lördagen. Jag hade dock utlovat sovplatser i rummet och vid 4-tiden på morgonen kom två sömnsugna individer av känd härkomst. Som nubben på bordet visade det sig att en av dem var en snarkare av rang. Kontentan av det hela blir nog att om man ska se till sömnen hade jag lika gärna också kunnat gå ut.
Melbourne Midwinter
torsdag 24 juni 2010
Spring och släpp hästarna fria
Av det som inte hörs var det enda viktiga att John döpte sin första bil till...Bosse?...och att det var ju ett töntigt namn. Jag ska nog komma på ett bättre till mitt första åk.
Jag har bestämt mig för Maja med motiveringen:
"För att hon med en avslappnad och mjuk framtoning erbjuder vyer i denna st"d som annars aldrig skulle ha upplevts"
fredag 18 juni 2010
En kyrkans man!
Det är nu klart med vårt nya boende! Vad tycks?
http://www.domain.com.au/Property/For-Rent/House/VIC/South-Yarra/?adid=6601549
http://www.domain.com.au/Property/For-Rent/House/VIC/South-Yarra/?adid=6601549
tisdag 15 juni 2010
Ah, svensk reklam!
Reklamen här nere är utslutande dålig!
Det mesta ser ut som någon jävla tvättmedelreklam.
Annnat är det i Sverige!
Det mesta ser ut som någon jävla tvättmedelreklam.
Annnat är det i Sverige!
Svensk sommar...
...börjar nu för er hemma i Sverige.
Winnerbäck och Lundell i en sista festivalfight. The Hives på peace and love, det hade kanske varit något. Mando Diao likaså.
Konserter. Jag skulle kunna göra ett försök att pricka in det där andra som vi svenskar blir så tokiga över när sommaren kommer.
Konseter dock. Kära återseende, gamla minnen, ibland nya, ölendorfiner och snussvaga knän, det är sommarmagi för mig.
Lycklig den som får åka på sommarturné genom vårt avlånga land...
För första gången börjar alltså era notiser på Facebook att se lite lockande ut. För här faller mörkret likt svensk senhöst och kylan smärtar alltmer under nätterna. Det är lätt att ligga kvar under täcket och svårt att kliva upp. Min första riktiga tenta är om en vecka så jag unnar mig ofta en-två timmar av drömmande på morgnarna. Fast det börjar kännas som ett fördärv, slöseri med tid.
Jag blir nästan bara tröttare av det, får mindre gjort. Dags att börja tentaplugga!
Fotbolls VM är på rätt kassa tider här nere så jag har inte sett mer än en halvlek.
Som sagt: Ingen idé att vara avundsjuka så här års.
Det är i princip klart att vi byter boende till den 3 Juli. Känns bra, kul med förnyelse. Vi grabbar som blir kvar kommer hyra en trerummare, det är fräscht och stort. Inte lika attraktivt område, men 15 min med tram ifrån det mesta. Mer om det när vi verkligen skrivit på!
Några bilder på Melbourne by night.
Winnerbäck och Lundell i en sista festivalfight. The Hives på peace and love, det hade kanske varit något. Mando Diao likaså.
Konserter. Jag skulle kunna göra ett försök att pricka in det där andra som vi svenskar blir så tokiga över när sommaren kommer.
Konseter dock. Kära återseende, gamla minnen, ibland nya, ölendorfiner och snussvaga knän, det är sommarmagi för mig.
Lycklig den som får åka på sommarturné genom vårt avlånga land...
För första gången börjar alltså era notiser på Facebook att se lite lockande ut. För här faller mörkret likt svensk senhöst och kylan smärtar alltmer under nätterna. Det är lätt att ligga kvar under täcket och svårt att kliva upp. Min första riktiga tenta är om en vecka så jag unnar mig ofta en-två timmar av drömmande på morgnarna. Fast det börjar kännas som ett fördärv, slöseri med tid.
Jag blir nästan bara tröttare av det, får mindre gjort. Dags att börja tentaplugga!
Fotbolls VM är på rätt kassa tider här nere så jag har inte sett mer än en halvlek.
Som sagt: Ingen idé att vara avundsjuka så här års.
Det är i princip klart att vi byter boende till den 3 Juli. Känns bra, kul med förnyelse. Vi grabbar som blir kvar kommer hyra en trerummare, det är fräscht och stort. Inte lika attraktivt område, men 15 min med tram ifrån det mesta. Mer om det när vi verkligen skrivit på!
Några bilder på Melbourne by night.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
